Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Långa ändelsevokaler i det nordiska fornspråket (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
(se Studier I, 7).1 Ehuru handskriften är helt kort, torde
den därför vara fullt vittnesgill.
När den oftare använder aa och w än andra dubbelskrifha
vokaler, 3$, beror det därpå, att urspr, långt a och långt u
egde en från ursprungligen kort a och kort u väsentligen
skild kvalitet. Det långa a hade nämligen öfvergått till
aj under det att ä bibehöll ä-ljud, och mellan långt och kort
%-ljud har funnits samma (eller en delvis likartad) skillnad
som mellan ü- och ^-ljuden i våra dagar; jmf. ful med slutet,
men füll med öppet w-ljud. Huruvida för öfrigt i den dialekt,
som vår hskr. representerar, det med aa skrifna ä-ljudet i
aløwaaldoghan etc. och det med w skrifna slutna w-ljudet i
ihwngt etc. ännu voro långa, eller om de redan (liksom i nysv.)
åter förkortats, är för vår fråga likgiltigt. I senare fallet
angifva aa och w genom sin ännu bevarade vokalkvalitet
den äldre kvantitet af vokalerna.
Nu finnas emellertid i vår hskr. aa och w äfven såsom
ändelsevokaler, men endast omedelbart efter korta
rotstafvelsen Detta er fallet i
1) talaaähe (280, 20), sJcipaot (280, 13; isl. støp at af verbet
sMpa).
2) cerw (’sunt’ 279, 7; 279, 27; 280, 5; 280, 7), mtvghiv
(’skola’ 279, 12; om den korta -vokalen i fsv. müghu jmf.
Studier II 257), vikw (’vecka’ 281, 5), stakwt (279, 26), stakwtom
(279, 11. Att rotstafvelsen i stakkotter dialektiskt var kort,
framgår tillräckligt af stafningen staltwty stakwtom med ett Jc
i vår hskr.)2
Det är uppenbart, att aa och w måste haft samma valör
såsom ändelsevokaler, som de egde såsom rotvokaler. Man har
1 Det vore väl för djärft att antaga dialektisk förlängning af u framför
mb i um(b) (isl. nmb men fsv. blott um) liksom ai a framför mb i
fsv. lämb etc. (jmf. Studier n 394).
2 Om M-ljudet i staJc(k) utter (stak(k)Otter), såsom jag hoppas, snart i
annat sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
