Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om några germanska pronomen (Evald Lidén) - - II. Om det gotiska suffixet -(û)h och de dermed bildade pronomenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
lig, ty dels bör lat. -que motsvaras af got. *-Aw, dels är
uppkomsten af detta -u- icke förklarad eller stödd med andra
exempel.
Att ifrågavarande -w- är långt, är sannolikt dels deraf,
att det vid suffigering uttränger ett föregående obetonadt a,
t. ex. fatuh, hazjith, dels deraf, att det trots ställningen
framför h icke öfvergått til au. Vidare anser jag det sannolikt,
att förbindelsen u + h här liksom i alla andra gotiska ord
representerar äldre unh (der u visserligen är att tillskrifva
en Sekundär utveckling7, men en af kändt slag). Men i så
fall låter suffixdubletten -uh oo -h lätt förklara sig ur en
ur-germ. dublett *-nhi ?o *-nhi < ieu. *-nlce oo *-nke, af hvilka
o o
den förra formen fogades till konsonantiskt ordslut och
måste utveckla sig till *-uhi > got. -uh, den senare formen
åter till vokaliskt ordslut och måste bli *-fø > got. -h med
nasalering och (vid kort qvantitet) förlängning af
föregåendevokal. Detta ursprungliga förhållande afspeglas
troget af följande gotiska pronominalbildningar: hwaz-uh,
hwiz-uh, hwanz-uh oo hwo-h, hwá-h, hwano-h, htvammé-h;
hwarjiz-uh oo hwarjammé-h, Jiwarjano-h, hwarjato-h. Dessa ord måste
således hafva blifvit fasta sammansättningar redan på den
tid, då dubletten *-nhi co *-nhi ännu fans qvar, d. v. s. innan
o
den urgerm. ljudlagen om bortfall af n framför h blifvit
gällande. Såsom en följd af den ursprungliga fördelningen
mellan formerna *-nhi och *-nhi kom användningen af dessas
o
efterträdare urg. *~uhi oo *-hi och got. -uh oo -h att regleras
så, att den förra formen suffigerades till konsonantiskt, den
senare till långvokaliskt ordslut. Denna regel framträder
i sådana rent occasionella (och således afgjordt unga)
sammansättningar som got. qa])-uh qéfun-uh 4aber er sprach
sie sprachen7 oo mitô-h sijai-h 4aber ich denke er sei* o.
s. v. Men i dessa unga bildningar möter en andra,
kompletterande regel, att formen -uh (ej -A) fogas äfven till
ord, som sluta på kort obetonad vokal, hvarvid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
