Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I-omljudet och den samnordiska förlusten af ändelsevokaler. (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
skall nu söka med några ord visa, att den af mig framställda
teorien för i-omljudet, hvilken nära öfverensstämmer med
kvad vi veta om w-omljude^ löser svårigheterna.
1) Under den äldre i-omljudsperioden verkades omljudet
i och med förlusten af i-ljudet i ändelsen, liksom ^-omljudet
under den äldre (samnordiska) M-omljudsperioden verkades i
och med förlusten af w-ljudet i ändelsen.
I öfverensstämmelse med de vestgerm. språken hade det
samnordiska språket en biakcent på andra stafvelsen af ord
med kort rotstafvelse men saknade denna akcent i ord med
lång rotstafvelse. Häraf följde, att liksom andra stafvelsens
vokal kvarstod i ägs. ädela, byre etc., så kvarstod den äfven
tills vidare i de nord. tälido (impf), Mtile (dat. sg.), däniR (nom.
sg., isl. Danr) etc. Eotvokalen undergick därför icke i-omljud.
Liksom däremot andra stafvelsens vokal förlorats i ägs. Hrædla,
wyrm etc., så förlorades den äfven i de nordiska dömido, angile
(dat. sg.), gastiR (nom. sg.) etc. med lång rotstafvelse, och i
och med detsamma inträdde omljudet: dømdo, engle, gestR etc.
Jmf. härmed att af nom. sg. fem. öllu blef vid förlusten af
-u gli, af gavugan ggfgan, under det att öllum med bibehållet
u äfven bibehöll ä-ljudet.
2) Efter denna första i-omljudsperiod inträdde en tid, då
intet i-omljud verkades (en tid, som är att likställa med den,
då efter det äldre (samnord.) w-omljudets genomförande det
yngre (isl.) tø-omljudet ännu icke inträdt. Under denna,
mellan de båda i-omljudsperioderna liggande, tid förlorades
de korta ändelsevokalerna i tälido, Mtile, däniR etc.,
hvarigenom de nynord. formerna tålda, katle, Danr etc. utan omljud
uppstodo.
Nu förstår man äfven, hvarför isl. har kvæn, ætt, sætt, sýn
etc. med omljud men Jcvángang, áttnifr, sattband, siónhagr etc.
utan omljud (jmf. ofvan s. 151). Liksom i andra germ. språk
har stamvokalen bibehållits längre i de sammansatta
Jcväni-fang etc. än i de enkla Jcväni(R) etc. I kváni(R) förlorades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
