Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I-omljudet och den samnordiska förlusten af ändelsevokaler. (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
vokalerna i pluralerna v$n$R, tidiR bevarades däremot så till
vida, som de icke förlorades, men under det att "biakcenten
(levis) på ultima af pl. vtnfa bibehöll ändelsevokalen lång
ännu i fsv. .øMr, förkortades däremot ultima-vokalen i fsv.
tíþir. Då den fsv. pl. v$mr ända från samgerm. tid bevarat
sin biakcent (levis), med hvilken ultimas längd just
sammanhänger, så har man alldeles ingen anledning att antaga ett
mellanstadium mmr mellan det f ornnord. mnlR och det fsv. vmw.
Härmed bestrides naturligtvis icke, att i fsv. och fnorskan
(och isl.) under levis tryck äfven korta ändelsevokaler
möjligen kunnat förlängas. Tvärt om är detta kanske antagligt,
men jag skall icke här inlåta mig på detta spörsmål.
I stället må ett par ord yttras om uppfattningen af
om-ljudet från allmänt språklig synpunkt.
Det äldre i-omljudet är tydligen icke en språkföreteelse,
som är fullt likställig med det yngre i-omljudet, eftersom
ett nödvändigt vilkor för det äldre omljudet är, att det
om-Ijudverkande ljudet själft försvinner, under det att sistnämnda
ljud själft kvarstår, när från detta det yngre omljudet utgår.
En rätt god parallel till det äldre omljudet har man i
den i många nynordiska bygdemål förekommande s. k.
gemi-neringen. Denna består som bekant däri, att vid förlusten af
ändelsevokalen (t. ex. -a i ’brinna) den på denna vokal
hvilande både musikaliska och exspiratoriska akcenten
öfverflyt-tas till föregående stafvelse, hvilken alltså kommer att på
sig förena både sin äldre musikaliska och exspiratoriska
akcent och de på detta sätt nyförvärfvade akcenterna. Efter
förlusten af -a (i brinna) får således ordet brinn (uttaladt nästan
briinn) två musikaliska akcenter och två utpräglade
exspira-tionsstötar, hvilket gör, att stafvelsens vokal förefaller såsom
i viss mån geminerad. Liksom det musikaliska element och
det exspiratoriska tryck, som tillkom -a i brinna, öfverflyttas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
