Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk språkhistoria (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
183
När man l gång1 finner abrud ’abrotanum’ (fsv. abrot, nyd.
abrod), så är -d icke någon speciellt dansk förändring af -t,
eftersom växten på nysv. heter åbrodd. Två ggr möter lod
’del’ (isl. hlutr} i st. f. det vanligare löt, men skrifningen lod
synes delvis bero på sammanblandning med lod’’ ett lod’ (vigten;
nysv. lod med d). Skiæggeth "skäggig" är regelrätt, enär isl.
har skeggiajjr. Jämte skab(b)et (fsv. skabbotter} möter en gång
skabeth; dess 8-ljud kan vara öfverfördt från skiæggeth och
andra dylika ord. För öfrigt anträffas annan skrifning än
k, t j p efter vokal i slutljud endast i följande ord: siugh (l
gång; men vanligen siuk[h]}, wegh (l gång; ’vek’); saar lægh
"ömhet" (l gång, jämte sarlek}] låd (21, 12;2 imperat. af latæ,
ladas; i st. f. det ytterst vanliga lat}] flød (’grädde7; l gång;
æd (30, 7; 66, 6; 98, 4; 98, 5; imperat., jämte det vanliga æt);
klud (l gång; jämte det vanligare klut}] sid (l gång; imperat.,
"sitt"); blod (l gång; imperat., jämte det vanligare blot}] bryd
(imperat. l gång); stob (2 ggr; ’stop’). Dessutom med -th:
støth (30, 14; imperat.; i st. f. det vanliga stot}, brothfalling
(2 ggr) ’person med fallandesot’, houæth saræth (9, 26). Det är
väl icke så säkert, att -th här verkligen återgiiver annat än /-ljud,
men äfven om man uppfattar dessa th såsom utmärkande ett
för-svagadt uttal af /, så finna vi en försvagning af slutljudande
tenues efter vokal endast 19 ggr i hela handskriften, hvilket
är ytterst sällan, när man besinnar, dels att midljudånde
tenues mellan vokaler uppträda försvagade säkerligen
hundradetals gånger, dels att omvändt slutljudande tenues efter
vokal möta oförsvagade väl också hundradetals gånger.
Detta kan icke vara tillfälligt, utan häraf framgår, att
(åtminstone i den trakt, som vår hskr. representerar)
försvagningen tidigare inträdde i mid- än i slutljud. En bekräftelse
ligger däri, att alla de anförda formerna, hvilka mot regeln
1 Jag anlör stället för en í orms förekomst, endast när det icke
upptages i Såbys förtjänstfulla glossar.
2 Första talet angifver sidan; det andra raden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
