Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Textkritiska Anmärkningar till den Stockholmska Homilieboken (Th. Wisén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
;af kuNa till kewa blefve meningslös, att uttrycket just genom
denna ändring skulle blifva bättre pomteradt. Men då texten
utan ändring ger antaglig mening, bör man kanske behålla
handskriftens läsart oförändrad. - 2428 Om an eller en är
uteglömdt framför «Mir, är både likgiltigt och omöjligt att
afgöra. - 2626 Möjligen kan den förkortning, som vanligen
betecknar guf eller gof, antagas facultativt äfven beteckna
någon annan casus än nom. eller acc. af samma ord. På
samma sätt stå andra förkortningar (t. ex. den för dominus
vanliga) någon gång alldeles oförändrade, oafsedt hvilken
form af ordet för tillfället åsyftats. Jfr mitt företal sid. xiij.
Troligast är dock guf i st. f. gufs helt enkelt skriffel. Hr
L:s förklaring, att f här skulle stå i st. f. z (== tø), är icke
antaglig; jfr Hofforys anm. i Arkiv II 86. - 294 Att vifr
skulle vara ett af fundar framkalladt skriffel, är otroligt. -
2916 anser hr L. orden / síns eilífs vist kunna oförändradt
bibehållas, enär eilífs skulle kunna fattas som sjelfständigt
ord och icke som del af sammansättningen Mifsvist. Detta
är omöjligt, ty af ei och lif blir icke något subst. eilif, utan
-eillfi. Man måste derför antingen ändra eillfs till eilifis eller
så som jag föreslagit i not. 4, sid. 29. - 3712 är det lika
språkriktigt att supplera mafrew som maþr. – 4234 Såsom af
mitt företal till HomiL, sid. vj, framgår, har äfven jag anfört
formerna glikom, glika såsom möjligen icke varande skriffel.
Det är dock vanskligt att endast på 5 textställen bygga ett
bestämdt antagande, enär man på samma" sida med några
raders mellanrum träffar både glíkiomk och glíkomk: jfr t. ex.
1828 med 18219>81. - 4321 har jag efter tolf tillagt det felande
er. Hr L. menar, att, om något bör tilläggas, det skulle
vara es, ej er; en allt för menlös invändning, enär formen er
förekommer flerestädes i samma stycke. I sammanhang
härmed har hr L. framstält en åsigt, att verbalformerna es (er)
och ero kunna i Homil. utelemnas i satser, der meningen
ändock ej kan missförstås. Åsigten grundar sig derpå, att på
Arkiv for nordisk Filologi IV. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
