- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Fjerde Bind. 1888 /
303

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En kort redogörelse för Bellmans Språkbruk (Elof Hellquist)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

303

T saknar motsvarighet i nsv.: kutskarne l gg, lågty. kutsche,
nht. kutscher. Sahtberg: kittsk och kusk, Aurivillius:
kutsk. Lind o. Sahlstedt kusk; tillagts i Nor g et l gg.

T har bortfallit i blixfull l gg, mycke (om adv. o. best.
formen se forml.) samt i sv ar sjuk l gg, såvida ej denna
form är den ursprungliga och då skulle styrka Ihres
etymologi af ordet ss. härledande sig af fsv. sv ar f er
"sval" (där då d bortfallit mellan två kons. och a
hindrats att öfvergå till å fore rd af hufvudbetoning på
ultima). Jfr. skinsyg < äldre d. skindsyg. Denna
etymologi kan dock anses hafva fullkomligt vederlagts af
professor Es. Tegnér genom dennes intressanta och
utförliga utredning af ordets uppkomst i Hemmets
Ord s. 60.

§ 3. Om aksentueringen.

Bellmans aksentuering afviker, som man ju väntar sig,
ej synnerligen från nysvänskan. Att döma af de kortfattade
regler, som Sahlstedt, Svensk gramm. (1769) s. 11 gifver
om den dåvarande aksenten, synes det, som om flera af de
hos Bellmann förekommande afvikelserna, som nedan nämnas,
icke tillhört riksspråket, utan reprens enterat ett bortdöende
eller dialektiskt uttal, där de ej rent af berott på poetiska
licentier. Äfven Ljungbergs regler i Sv. Språkets
Redighet (1756) öfverensstämmer i hufvudsak med nsv.1
Man får naturligtvis därför ej, såsom Adolf Lindgren i sin
f. ö. så förtjenstfulla artikel "Satser i Svensk verslära" Ny
Svensk Tidskrift 1880 s. 220 synes mig ha gjort, utgå från
det antagandet, att under 1700-talet den dynamiska aksenten

444 4

1 Undantag äro: framfos, praktisk, öfverljudt, oansedt. Den gamla
aksentueringen narrij (t. ex. hos Arvidi) lätt förklarlig, då ordet
ursprungligen hette narreri, d. narreri, har hos honom öfvergått till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:17:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1888/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free