Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bidrag till forndansk ljudlära (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 Axel Kock.
ning av a, o nämligen inträtt i trestaviga enkla ord. Av
kompar. neutr. fsv. sannar a har blivit nysv. sannare; av
superi, neutr. fsv. sannasta nysv. sannaste; av pl, fsv.
do-marar äldre nysv. domare(r), nysv. dommare; av part. fem.
och neutr. best. form fsv. ælskaþa nysv. älskade; av imperf.
pl. fsv. celskoþo nysv. älskade. Och detta, ehuru
motsvarande tvåstaviga former hava kvar a, o: kompar. förra,
superi, bästa, pl. grannar, part. köpta, imperf. slogo etc.
Se Kock: Svensk akcent I 122 ff. Såsom exempel på
tvåstaviga merendels oakcentuerade ord, som i svenskan låtit
ändelsevokalen försvagas, kunna från 1500-talets språk eller
från slutet av medeltiden anföras gen. sg. fem. minne, thinne,
sinne av fsv. minna(r), thinna(r), sinna(r), gen. sg. henne
(nu hennes) av fsv. hænna(r), theres (jämte theras) av
þer a, are ’sunt’ av fsv. æru, (Bro (se Kock: Undersökningar
i svensk språkhistoria 103 f.)
När således av t. ex. jutskt pl. eghæræ blivit eghær,
liksom av fsv. eghara(r) nysv. egare, och när av jutskt
thærce blivit thcer, liksom av fsv. þera äldre nysv. theres,
så äro utvecklingarna fullkomligt analoga, blott med den
inskränkning, att ändelsevokalens reducering gått ett steg
längre i fornjutskan än i svenskan. Men äro
företeelserna analoga, så ligger det också nära att förklara dem
på samma sätt. I Svensk akcent I anf. st. samt i
Undersökningar i svensk språkhistoria anf. st. har det, såsom jag
tror, lyckats mig ådagalägga, att den i fråga varande
försvagningen av ändelsevokalerna beror på ordens
akcentue-ring. Under det att t. ex. grannar har en utpräglad
bi-akcent (levis) på ultima, hvilken akcent bevarat den gamla
ändelsevokalen, saknas denna akcent merendels i ord som
oftast brukas i proklitisk eller enklitisk ställning. Därför
har i t. ex. þera, henna ultima-vokalen övergått till e,
och man har fått theres, henne(s). I de trestaviga orden
åter har biakcenten fordom (liksom ännu i vissa trakter)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
