Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Tyska inflytelser på svenskan (Esaias Tegnér) - Dialektisk öfvergång a > o i ändelsen hos fornsvenska ord med kort rotstafvelse (K. H. Karlsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
merna båga, maga, strupa i stället för de säkert likaväl då
som nu i talspråket mera vanliga båge, måge, strupe.
Att en dylik klyfta mellan talspråk och skriftspråk
värkligen kan bestå, därpå hava vi det påtagligaste beviset
däri att än i dag de flästa svenskar (trots Linders i min tanke
befogade protest) skriva konungarne, med -e i slutet.
Svårligen säger någon människa i naturligt tal annat än
konungarna. Skiljaktigheten mellan tal och skrift gar i detta
fall kanske 200 år tillbaka, ty redan 16- och 1700-talets
grammatici anföra -ne antingen såsom ensam form eller
åtminstone som huvudform för artikeln i pluralis.
Under sådana förhållanden skall jag i den följande
framställningen i allmänhet lämna å sido de mera tillfälliga
eller blott till skriftspråket hörande rubbningar i vår
grammatik, som vållats af de tyska inflytelserna. Tillräckligt
mycket återstår ändå att omtala.
- (Forts.)
Esaias Tegnér.
<h1>Dialektisk öfvergång a>o i ändelsen hos fornsvenska ord med kort rotstafvelse</h1>*).
Uti C. Gr. Styffes Bidrag till Skandinaviens historia V finnas
under numren 86, 99, 164, 319 och 329 aftryckta fem bref från
biskop Ingemar i Vexjö, skrifna åren 1506 - 1510. I språkligt hän-
*) Denna annotation överlämnades redan för flere år sedan av
biblioteks-amanuänsen K. H Karlsson till undertecknad för privat bruk, och var det min
avsikt att publisera den i sammanhang med den språkhistoriska redojörelse för
dalmålets ändelsevokaler, jag i min gramatik för dalmålen skulle lämna.
Emellertid synes den mig redan nu böra komma till vetenskapsmännens tjännedom,
enär den lämnar högst viktiga upplysningar rörande en nyligen å bane bräkt
fornsvensk judlag (se Arkivets B. IV, s. 87 if.)
Uppsala 12 Febr. 1888. ADOLF NOREEN.
Med anledning av ovanstående not torde följande böra meddelas. Den
iakttagelsen, att en viss Uppsala-handskrift från omkring år 1500 stundom brukar
aa och tu såsom ändelsevokaler i tvåstaviga ord med kort rotstavelse, men icke
i andra ord - på hvilken observation min i fjor tryckta uppsats "Långa andel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
