Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - III. Dissimilationer i de östnordiska språken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Axel Kock.
oftare (även fromlagha en gång i VGL. II). Antar man, att
den ovan uppställda dissimilatoriska tendensen varit värksam
redan på samnordisk ståndpunkt, så är saken klar. Fram
differentierades, så att man fick frän i oakcentuerad, fram i
liga små fsv. dialektdrag, som av nutida filologer blivit förbisedda. Följande
små anmärkningar förtjena därför kanske en plats.
I. I Birgitta I möta körs, körsfest, körsfesta (jmf. s. 404). Dessa ord böra
sammanställas med de i Diplomatariet N. S. I nr 176 a (diplom från
Sörmland, utfärdat år 1402) mötande Brodzthørp, Snwppafhørp, thørpwn,
thørpa-stadum (men även Brodzthorp, Walborgho). Jmf. ytterligare förs (’fors1;
MD), fisketörgh (’fisktorg’; SJ; beläggställen i Söderwalls ordbok för de två
sistnämnda orden). Dialektiskt synes o framför r (4 följande konsonant?) ha
övergått till ö; jmf. fsv. övergången or (= isl. or) ;> or: oöm, örn, hör etc.
(Kock: Studier II 469). Obs. dock y i isl. þyrpast, f yr si (och sv. kryss).
II. I Själens tröst finner man faustinom (s. 46), cyprianom (308),
temp-lom (416); i Bernh. augustinom (57), egiptom (121); i st. f. Faustinum etc.
(Jmf. de efter texterna följande förteckningarna på ändringar). Utbytet av
-um mot -om i lånord står i sammanhang därmed, att i inhemska ord vid
denna tid ändelsen -om alltmera undanträngde -um (Kock: Studier I 211 if.).
Jmf. härmed, att man i Klosterläsning firmer patir nostir (jämte pater noster)
överensstämmande med den fsv. ändelsen -ir (Kock: ib. II 269 noten).
III. I Med.-Post. II står tre ggr laughumen (jmf. s. 272) i st. för
laghu-men (dat. pl. av lagh). Jmf. härmed det i Diplomatariet N. S. I nr 831
(skrivet i Norrköping år 1407) flera ggr mötande Aughmundasson,
Augh-mundssson (och där aldrig skrivet Aghm-}, ehuru namnet annars heter
Agh-munder (fno. Agmundr). Har a i ljudförbindelsen agh, efterföljd av u,
dialektiskt övergått till au eller rönt en labial affektion, delvis jämförlig med
det yngre w-omljudet i isl.?
IV. Schacktavels lek har tre ggr hafua (hafwa) för halfua (halffwa),
Själens Tröst söfwir, sie/wir, hwæft för sölfwir, sielfwir, hwælft, Med.-post. II
siæfuiliandis, skiæfnadhir för siælfuiliandis, sTciælfnadhir, Suso siæffuom,
hæffwittes för siælffuow, hælffwittes, Med.-bib. I siæfft för siælfft. Alltså har
liksom i nuvarande Dalmålet Z dialektiskt förlorats framför v. I Ant. Tidskr.
X 143 har Bugge från runinskrifter anfört ett par exempel på likartad
förlust av 1: þufr av þolfr, haf an av halfan, Jcuþefi av Guäelfi.
V. I vissa nysv. bygdemål saknas n i adverb på -an i rpsr.; så t. ex. i
Dalbymålet i Värmland: unna ’undan’, samma ’samman’ etc. (Noreen i Sv.
landsm. I 191). Bör härmed sammanställas att Själens Trost har vta (279, 8),
hwadha (282, 12), sidha (499, 12) [även nolco 279, 6], ändrade av utg. till
vtan etc., och att det stycke av Lake- och Orteböcker, som s. 51 ff. tryckts
efter en hskr. från början av 1500-talet, har sidha (bis), inna, [även ögho;
jmf. "Eäfctelser" s. 144 ff.]?
VI. I Studier II 462 och i Tidskr. f. Filologi N. E. IX 152 och noten l
har jag sökt göra sannolikt, att redan i fsv. förbindelsen r -j- en dental
övergått till supradental. Från förteckningar på rättelser, gjorda av utgg.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
