Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Kock: Några bidrag till fornnordisk grammatik - - VI. Till ljudutvecklingen iu till y i fornsvenskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några bidrag till fornnordisk grammatik. 43
iu", t. ex. bryst, drypa, ryka, flygha etc.; men liugha, biupa,
skiuta etc. Efter hvad jag i Studier II 465 f. framhållit,
har i fd. samma ljudlag genomförts (t. ex. bryst, frysa, flytæ
etc.; men biuthæ, sink, thiuf etc.), och ännu i danska bibeln
av 1550 användas y och iu efter väsentligen denna norm,
om ock det nyd. uttalet, enligt hvilket fornspråkets iu i
nästan alla ställningar motsvaras av y, börjat där delvis göra
sig gällande.
Emellertid kan man, hvilket icke förut blivit iakttaget,
för fsv. särskilja två olika perioder, under hvilka iu
utvecklats till y, eller med andra ord: det äldre iü övergick ej
samtidigt till y i alla de ställningar, där det finnes i
1400-talets normala fsv.
Förloppet har varit följande. Liksom iá i isl. friáls
redan i den älsta fsv. blivit æ: fræls, och liksom (se Kock i
Arkiv N. F, I 380 noten) iö i isl. frió (subsi), friór (adj.)
redan i den älsta fsv. övergått till ö: frö (subst), frölimber;
så visar redan den älsta fsv. utvecklingen iü r> y (t. ex. i
bryst, pry) genomförd, när diftongen iú efterföljt en
konsonant + r. Redan i våra älsta urkunder har alltså följande
gemensamma lag gjort sig gällande: efter en konsonant
+ r sammantränges en diftong bestående av i + en
guttural vokal (a, o, u) till den palatala vokal (æ, ö, y)^
hvilken motsvarar den äldre gutturala vokalen. Men
ehuru även i den älsta fsv. flera exempel finnas, som visa
en begynnande utveckling av iü till y efter ett i framljud
stående r (ex. ryvd) och efter labial (eller guttural) + l (ex.
flyta), så har övergången iu till y i dessa ställningar
genomförts först under 1400-talet.
I överensstämmelse härmed finner man iu efter
begynnande r- t. ex. i riuvæ (YGL. II, III), riupændæ (Uppl.-L),
Biudh (ortnamn; = isl. riópr, Registrum upsaliense), riuka
(Dale-lagen, God. bur., Birg. I; beläggställen för dessa
former hos Schlyter och i Rydqvist I 237, 229, 231, II 279),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
