Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fredr. Tamm: Anmälan av Söderwall: Ordbok öfver Svenska medeltidsspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Fredr. Tamm.
blatte tomt: ordet synes betyda "obebyggd tomt", hvadan vi
väl här hava ack. sing. fem. av adj. blotter, skriven med a för
kort o.
bolöxe (jfr bredhoxe): att förf. längre fram skriver handöx,
tyckes visa, att han kommit till insikt om, att den rätta nom.
sing, är icke Oxe (yxi), utan ox (yx).
bort byta: pret. botte och part. bot, där ö för gammalt långt
y står i position, giva knappast rätt att uppställa en biform
böta i innn., ehuruväl en sådan skulle kunnat uppstå genom
analogi.
(bropir) brodhra lös: i formen brodhra lös kunde möjligen
tänkas ingå en ursprungligare gen. plur. brodhra (jfr fota, gen.
till föter o. s. v.), även om den eljest ingenstädes är uppvisad.
by: oaktat isl. bý torde bi äga företräde som uppslagsform,
då i icke gärna kan vara uppkommet ur y, men väl tvärtom.
byrlösa: här borde kanske stått ett frågetecken, då det
åtminstone kan tänkas en nom. sing, -löse = isl. leysi.
daler: om ordets oäkthet på det citerade stället kan intet
tvivel råda; något dalermynt kan icke år 1444 hava funnits,
då den tyska thalern, hvarifrån det härstammade, icke fans
förrän långt senare; hvad skulle för övrigt sammanställningen
mark daler betyda?
donde: formen aande tyckes förf. själv anse som
ursprungligare, då han hänvisar till isl. dándi och fda. aande\ hvarföre
icke då välja denna form till uppslagsform?
dudJier: ack. sing, dud, uppvisad i en skrift, där annars icke
d skrives för dh, tyckes snarare förutsätta nom. sing. *duddcr;
det från sarnma skrift citerade bäd hänför förf. själv till en
form bädder (lånad från lågtyskan), icke till *bädher, som vore
den inhemska formen (= isl. bedr).
dygga: hvarför icke dyggia? (jfr Kydqv. VI 83).
döpilsa (jfr hälghilsa): borde icke formen -Usa såsom nom.
sing, förses med frågetecken?
eJcJca bodh: betydelsen "hörnbod" är naturligtvis passande
för sammanhanget; men då det synes rec. mindre sannolikt, att
här föreligger ett högtyskt lånord, har det fallit konom in, att
ekka möjligen kunde vara en biform till enka, så att ekka bodhen
skulle betyda "den enda boden" (i huset).
en: är detta ord (en annan form än isl. einir) maskul.?
månne icke snarare femin.? (jfr Arkiv II 347).
fatter: det endast i predikativ ställning efter verbet vara,
oftast i opersonliga satser, brukade fatt är säkerligen ett neutr.,
hvarifrån icke får slutas till en adjektivstam fatt-. Sannolikt
hör ordet ursprungligen till fsv. adj. far "bristande" och är den
ljudlagsenliga, från de övriga formerna med långt a isolerade
neutralformen, hvars betydelse i vissa uttryck missuppfattats,
så att det kunnat få den allmänna betydelsen "beskaffad".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
