Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Axel Ramm: Nekrolog öfver Gunnar Olof Hyltén-Cavallius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Axel Ramm.
äldsta kulturhistorien." Hans arbete var genialiskt till konceptionen,
framställningen nästan tynges af en mängd lika mångsidiga som
karakteristiska fakta, och hans arbete skall därför alltid blifva en
ovärderlig källa för kommande forskare. Själf var han fullt
medveten om dess brister - ty i annat fall hade ej ordet försök
tillkommit på titeln - men det angelägnaste för honom var, som han
yttrar, att åt framtiden rädda "det rika arfvet af gammalsvensk
odling," som nu "förskingras med fruktansvärd hastighet".
Om draken etter lindormen var ett af hans sista arbeten, äfven
det fullt af intressanta kulturhistoriska drag, som hvarken behöfva
eller förtjäna att ses i löjets vanställande belysning. Om detta
arbete må hans egna ord - visserligen sagda med annan
hänsyftning - gälla: "ett veta vi, - att fornsägnen, sjelf ett barn af en
mystiskt poetisk åskådning, vanligen framställer sina fakta under
en för vår nyktra tid främmande omklädnad."
Hans hela lifsgärning är här ej platsen att talja och blott i
korthet må erinras om hans deltagande i tillkomsten af Smålands
Museum samt af Svenska Fornminnesföreningen.
Född 1818 af en "gammal och god" Yärendsslägt Cavallius,
- som fått sitt namn af Håldala (Cava Vallis) i V. Torsås socken,
- student vid 17 år, då han äfven upptog moderns ättenamn
Hyltén, fil. måg. som 21-årig, blef han så amanuens i Kgl. Bibi.,
där han kvarstannade till 1856, d.å han blef direktör för K. teatern.
1860 blef han chargé-d’affaires i Rio Janeiro, där han för en af
klimatet ådragen sjukdom ej kunde stanna längre än till 1864.
1866 inköpte han och några år därefter flyttade han till sin gamla
släkts gård, Sunnanvik, som han skildrat i sina mästerligt skrifna
Slägtminnen från Sunnanvik (1879). Här lefde han vårdad af en
trogen och älsklig maka, tills han den 5 juli 1889 slutade sina
plågor.
Få personer hafva måhända klandrats så mycket som H.-C.
- t. o. m. en. hans minnestecknare söker sprida löje öfver mycket
af hans sträfvan. Men älskad och afhållen är han af alla, som i
honom skola vörda en man, hvars lifsgärning och forskning varit
och är rik på frön, som i framtiden skola bära frukter och till sen
eftervärld föra hans namn.
Axel Ramm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
