Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till läran om den nordiska nominalbildningen (Elof Hellquist) - § 2. Suffixet ja, jô och därmed sammanhängande frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Hellquist: Nominalbildning.
nsv. (lin-) hamp-, ler-)bråka : v. bråka, gunga : v. gunga, hacka
(värktyget) : fsv. v. hacka (såsom nht. hacke : v. häcken och f ht. houwa d. s. :
v. houwan), spruta : v. spruta, sv. diall. gr af ta ’jordhacka’ fl. (Vöråm. s. 77) :
v. gr af t a *).
Bildningar sådana som ofvan anförda trotolghia, úrék/ja etc. äro (af st. v.
eller é-, ö-verb) : fsv. (Birger) brasa : isl. v. brosa ’småle’, sv. odäga : fsv. v.
dogha ’duga’, fsv. nattskæva - se G-eete Um Styr. kun. o. höfþ. s. 121 : isl.
skeva ’flaxa’, sv. nattblacka : smal. bläcka (-.flacka = nht. blach : flach
Bugge hos Noreen Sv. Landsm. IV. 2. 48 2), sv. gräshoppa : v. hoppa, jfr ägs.
græshoppa m.., sy. nötskrika, diall. lafskrika, sv. o. no. nattvaka ’Turdus
musicus’, diall. nåtskråma ’nattuggla’ dalm. : skråma, bläddra, sladdra
’pratsam kvinna’, surlipa Ez. o. a.
ß) Ofvanstående ord äro alla som sagdt nomina agentis eller,
hvad jag ej ansett mödan vardt att skilja, instrumentaler (såsom
ausa, þurka). I sammanhang härmed anför jag några ord, som
hafva en närgränsande betydelse: de utmärka ej medlet hvarmed,
utan platsen hvarest den genom grundverbet uttryckta handlingen
försiggår.
genom den bekanta förlängningen af § framför w (se senast Noreen, Pauls
&r. I. 462 § 76), hvilket §w utginge frän ett ie. q. Detta antagande
förfaller dock, då man vet, att vårt och besläktade ord utgå från ie. l/^uegh (1.
v eho) - se t. ex. Brugmann Grundr. I. 291, Kluge Et. Wb. Wiege. - Vagga
står med sitt oförklarade gg ensamt i isl. (Kluge P. B. B. IX. 166,
Kauif-mann P. B. B. XII. 520). Om bagge se ofvan. - Härleder man nu
substantivet ur verbet, har man att söka förklaringen i dettas bildningssätt. Det
är att fatta som ett intensivum (~ Iterativum} till isl. vaga ’to way, to
waddle’ Vgf. och tydligen att identifiera med mht. wacken, som enligt Kluge
Et. Wb. Wiege just är ett intensivum till f ht. wagon (= isl. vaga), hvaraf
subst. wåga f., som sålunda ej får ställas i direkt sammanhang med subst.
vagga. Detta wacken är <r waggon såsom t. ex. mht. wacke ’eine steinart’ (Kluge
P. B. B. IX. 166) <c *waggo eller mht. snécke (Kauifmann P. B. B. XII.
521, Kluge Et. Wb. Schnecke) <c f ht. sneg g o (- got. * snig g a). Att nu detta
verb uppvisar geminerad media, beror enligt min mening på dess egenskap
att vara ett intensivum.
Såsom stöd för en dylik geminationstendens hos intensiverna kunna ej
de af Kluge P. B. B. IX. 162 ff. på geminerad tenuis anförda tjäna, ty dessa
såsom t. ex. f ht. locchon : ljuga bero som bekant på assimilation med ett
nsentiskt intensiverande w-suffix, men väl det af Kluge a. a. s. 163
medde-e *hobbon == bajerskt hoppen samt tvänne intressanta ex., som jag funnit
1 isl., näml. fletta ’flå, plundra’ Fr.2 :flá och sletta ’to slåp, dab’; ’a kind of
iterative’ Vgf. : slå, hvilka jag anser förutsätta got. ljudformer *flahatjan
(eller JW-?) och *slahatjan (~ f ht. slagazzen, direkt att jämföra med de b af
Ljungstedt Anm. till det st. pret. s. 67 till jSslak- förda gr. ^anL^\
bildade på det för intensiver och iterativer vanliga suff. -atjan (Ex. se Kluge
P. B. B. IX. 163, Pauls Grundr. I. 381). Dessa ha blifvit *flätja och *slätja
(<: -a(h)a-), hvaraf isl. *flæta och *slæta, hvaraf på grund af deras iterativa
användning fletta och sletta. Samma egendomlighet uppträder vidare i det
ägs. iterativet floggettan ’fluctuare’, hvilket hos Sievers Ägs. Gr. § 216 anm.
2 står upptaget bland ord med oförklarad geminerad media. Såsom vagga
är no. vigga bildadt, hvarjämte no. uppvisar ett annat iterativum af samma
rot: vigla (Bugge hos Noreen Ordl. s, 211 <: *wegilon). Jfr slutligen sv.
vicka <r *we£n-i-on?
*) Y’ gräfta <: *gradatjan, iterativum till grava.
2) Äro fsv. aptan- och natt-backa ’flädermus’ Sdw. att föra hit och
förhålla de sig till nattblacka som t. ex. me. placche : pacche (o. a. ex., anförda
af Kluge Pauls Gr. I. 333, jfr äfven Noreen Urg. judl. s. 130)?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
