Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bidrag till läran om den nordiska
nominalbildningen.
§ 4. Nordiska bildningar på k.
(Forts.)
Vi börja med några kollektiva på -k, där man i några fall
möjligen har att finna ett suffixalt k:
isl. smalke, smelke ’hvad som är smått, obetydligt* : smalr. Ordet fattar
jag som en an-utvidgning af ett urg, *smal-ak-, kollektivbildning till smalr
med samma suffix, som föreliggei i t. ex. fht. ris-ach (xiht. reisig) <C urg.
KJiris-ak- : urg. hris-a- = isl. hris. (Andra ex. se Kluge N. St. § 68: b.) - Af
detta fht. rtsach kan möjligen dalm. riska ’löfruska7 vara en rø-utbildning.
sm&ka d. s. Jfr fht. småhi ung. = isl. smár, hvadan ju. om man antar
Vernersk växling, smaka möjligen <: *srø<£g-w _£, i hvilket fall ordet till sin
bildning vore identiskt med fsv. holker § 1.
nyisl. mosk n. ’scraps of möss7 Vgf. : mose. ..
nsv. smdlk n. ’små smulor’ : fsv. smola. Äfven här har man skäl att
misstänka ett -gw- på grund af det härmed besläktade mht. adj. smelhe
’smal’ : sannolikt föreligger i vårt ord en participbildning *smul%-no- ’det
söndersmulade’ att jämföra med bildningen af holker § 1.
sv. diall. rosk m. Bz. (^ sv. rost) utgår sannolikt från ett ie. rudh-qo-.
Jfr. isl. rya.
sårk n. ’kolsmulor’ Bz. är väl en kollektivbildning på -k- : diall. sår,
analog med mosk ofvan.
Parallella med de bl. a. hos Brugmann Grtmdr. II. § 129
omnämda djurnamnen på ie. -k- hafva dylika med -g- existerat - se
bl. a. Bugge P. B. B. XII. 424. Med germ. k afledda finnas
nämligen en mängd djurnamn, hvarom se Kluge N. St. § 61. Vi
fästa oss här vid de nordiska.
I följande är slutkonsonanten likvisst icke suffixal: hrókr, eng.
rook som bekant : V för gr. uQCúgtú « *KQOJI>-JCÜ) och
KQCoy-juo-’kraxande’ ( - se äfven s. 53 not); snákr * sv. snök (se Noreen Urg.
judl. s. 104); storkr som kändt är : gr. TÖQyog, om ordet se Tamm
Sv. ord belysta genom slav. o. balt. spr. s. 32: "troligast
germanskt"; väl ej häller i sikr ’sik’ Tamm 1. c. s. 39. Btymologierna
af tik f. ’tik’ och torskr ’torsk* äro, så vidt jag vet, okända.
Osäkert är, huru förhåller_sig med krákr, hvaraf rø-utv. kråka;
svårligen direkt till g. V kræ, hvaraf t. ex. ägs. cré-d, fht. krá-t
’hane-gäll’; möjligen beror ordet på en med guttural utvidgad rot [jfr
näml. sv. krak-sa : fht. cJiráian, ägs. crávan af samma art som 1.
spargere : gr. önsiQCO, sv. spraka : mht. spræwen (Noreen Urg. judl.
s. 30), got. filhan l] : 1. sepelio (= isl. fulga :fole ’tjufgods’)].
*) På nytt utvidgadt med gutt. i eng. fil-ch (<. *fil-k); jfr eng. lurk :
sv. lura.
ARKIV FÖR NORDISK PILOLOGI VII, NY FÖLJD III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
