- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
356

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

356 Kock: Kvantitet och akcent.

*BlindÍRôR har blivit Windrar, *UindÍRai > blindri, *bUndÍRô
> blindra etc. Då penultimas vokal förlorats, böra orden ha
havt akc. l, och härigenom förklaras konsonantförlängningen
i grár(r)ar, grár(r)i, grár(r)a etc. I överensstämmelse med
den här uppställda regeln ha emellertid ej blott sådana
former som gr år r ar etc. havt akc. l, utan samma akcentuering
har använts även i andra ord (blindrar etc.), ehuru dessa för
övrigt ej uppfyllde villkoren för konsonantförlängning, och
således intet i deras skrivna form tillkännagiver deras
akcentuering. Akc. l i dessa former bekräftas till fullo därav, att
den isolerade gen. pl. allra i nysv. alltjämt har denna
akcentuering.

Man frågar sig: har det varit en genomförd lag, att
urnord. ord, som förlorat den omedelbart efter rotstavelsen
följande vokalen, i det samnord, fornspråket hade akc. l?
Det är väl möjligt, att ännu någon annan omständighet,
som nu ej kan påvisas, erfordrats för inträdandet av denna
akcentuering, men så vitt jag för närvarande ser, finnes dock
intet hinder för att besvara frågan jakande. Man bör
nämligen besinna, att då språkets obetingat allra flästa två- och
fyrstaviga ord hade akc. 2, så låg en påvärkan från dessa
så ytterst nära, att det alldeles icke förvånar, att åtskilliga
ordkategorier, som i urnord. språket voro trestaviga men nu
förlorat andra stavelsens vokal, i de nynord. språken uttalas
med akc. 2. Så t. ex. nycklar i st. f. *nyklar (av *lukilÖR)
efter nyckel (av *lukilaR) etc.

Orsaken till att akc. l bibehållits ända till våra dagar
speciellt i ovan avhandlade ord, kan ock angivas. Under
det att pret. dömde etc. (av *ðömiðe etc.) antagit akc. 2, har
part. pl. dömde bevarat akc. l genom anslutning till sg.
dömd. På liknande sätt har akc. l bibehållits i längste
(bestämda formen) etc. genom inflytande från längst etc.;
i fynske etc. genom påvärkan av fynsk etc. Komparativerna
längre etc. ha delvis kunnat påvärkas av de adverbiel] a kom-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free