- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Sjunde Bandet. Ny följd. Tredje Bandet. 1891 /
376

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

376 Kock: Kvantitet och akcent.

det fria samtalsspråket i vissa bygder några andra, som
uppstått på samma sätt, som de här förklarade
Fryksdalsfor-merna.

En granskning av ordböckerna över Fryksdalsmålet
visar, att detta eger även åtskilliga deponentiala infinitiver,
hvilka förlorat ändelsevokalen men ändå använda enkel (icke
sammansatt) akcent. Sådana äro bränns "brännas", tjänns
"kännas", finns "finnas", folljs "följas", hölls "kivas" (eg.
hållas), iss "idas", nypps "nypas", nämms "nännas", minns
"minnas", riffs "rivas", skämms "skämmas", trängs "trängas, triffs
"trivas", synns "synas, siekks "stickas" etc. Åtskilliga bland
dessa infinitivformer äro enstaviga även i vissa andra
bygders lediga samtalsspråk (t. ex. du måtte skämms), och det
i trakter, där riksspråkets ändelse vokaler annars icke avnötas.

Jag förklarar ordens skenbart oregelbundna
akcentue-ring i Fryksdalen och deras skenbart oregelbundna
förkortning i andra trakter därav, att dessa infinitiver ombildats
efter sing. pres. ind. (jmf. fö’ efter föf(de)r etc.). Alla de
uppräknade orden ha nämligen i sing. pres. ind. (i rspr.)
enstaviga former med akc. l (branns, känns etc.). Orsaken
till att sing. pres. kunnat i deponentier, men ej i andra verb,
uttränga den gamla infinitivformen, är lätt insedd. När man
hade slås(s\ ses(s\ brås(s) etc. både som sing. pres. -och som
infin., så lät man det på s slutande bränns göra tjänst ej
blott såsom sing. pres. utan ock såsom infin. Däremot kunde
sing. pres. säger etc. ej komma att brukas som infin.,
eftersom infin. icke hade ändelsen -er i något verb. Min
förklaring bekräftas därav, att ehuru Fryksdalsmålet har inf.
branns etc., när pres. ind. är enstavig, det använder
två-staviga infinitivformer med akc. 2 av t. ex. kappes "kappas",
kösses "kyssas", dages "dagas", hoppes "hoppas", hvilkas sing,
pres. ind. (i rspr.) är tvåstavig med akc. 2 (kappas etc.
efter första konj.; lcy’sses, emedan roten slutar på s).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:18:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1891/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free