Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av 'Der Ljóþaháttr. Eine metrische Untersuchung von Andreas Heusler'. Af Theodor Wisén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 Wisén: Anmälan.
hänsyn till denna gränsbestämning ansluter Heusler sig
väsentligen till Karl Hildebrands åsikter i samma ämne (jfr Brgänzungsbd
der Zeit sehr. f. deutsche Phil. 1874). Heusler erinrar vidare om
det anmärkningsvärda förhål land et, att (yttre) upptakt förekommer
vida mindre ofta i den första än i den andra halfstrofen af
ljóðaháttr; minst hvar tredje af strofernas senare hälfter börjar med
upptakt, men knappt hvar tolfte af strofernas förra hälfter. I de
upptakt saknande halfverserne har första takten vanligen full form;
därnäst (och detta oftast i senare helmingrinn) möter i freqvens
den första takten såsom dämpad och följd af inre upptakt.
Upp-taktslösa halfverser hafva oftast klingande sluttakt (51 ^), därnäst
dämpad (35 X), mera sällan full sluttakt (14 X). Med upptakt
försedda halfverser ’ hafva oftast första takten dämpad (med eller
utan inre upptakt), därnäst klingande, mera sällan full taktform;
likaledes hafva verser med upptakt oftast dampad sluttakt (52 X);
därnäst klingande taktslut (45 X); endast 5 gånger har en dylik
vers full sluttakt. Af de olika sätt, på hvilka den första och andra
taktens särskilda former förekomma med hvarandra kombinerade,
uppstå naturligtvis många olika typer; för de 8 vanligast
förekommande lemnar förf. en efter deras freqvens ordnad statistisk
redogörelse. I sammanhang med denna skildring erinras ock, att det
för den germanska halfversen möjliga minimalmåttet uppnås
därigenom^ att den dämpade taktformen, utan tillsats af något slags
upptakt, möter både i första och andra takten (t. ex. þýtr pund).
Dylika halfverser förekomma 24 gånger, alltid i spetsen för en
halfstrof. Deri andra halfversen är enklare i sin byggnad än den
första. I den andra halfversen användas företrädesvis taktformerne
med endast en ictus. Karakteristiskt för denna halfvers är äfven,
att han oftast är försedd med upptakt (i mer än 9 fall af 10), och
att han vanligen (82 X) slutar med dämpad taktform. Af de flesta
i andra halfversen förekommande kombinationer af taktformerne
lemnas äfvenledes en öfversikt. Den germanska halfversens
maxi-malmått (yttre upptakt + full första takt -f full sluttakt) synes
icke förekomma i den andra halfversen.
I slutkapitlet framhåller Heusler med rätta strofens betydelse
såsom ett helt för sig. Man har kanske alltför ofta stannat vid
att undersöka de särskilda versradernas form och tidsvärde, men
uraktlåtit att betrakta strofen såsom ett helt. Gör man detta,
uppstår äfven frågan, huru en föregående versrads sluttakt fogar sig
till den nästföljandes början. Man finner, att halfverserne, såväl
som kortversen, icke bilda ett afslutadt helt för sig, utan äfven i
rhythmiskt afseende utgöra lemmar af en större enhet, och att vid
deras sammanfogning till strof en viss usus utbildat sig. Härvid
bör man i synnerhet aktgifva på den viktiga omständigheten, som
Heusler framhållit, att nämligen upptakterne i andra halfversen och
i kortversen icke må anses börja först efter den nästföregående
sluttaktens förlopp, utan så att säga tränga tillbaka in i dennas
tidsvärde, liksom de äfven äro beroende af taktformerne i sina egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
