Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Språkhistoriska bidrag. Af Axel Kock - I. I-omljud i kort rotstavelse, följd av -iR-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Språkhistoriska bidrag,
I. J-omljud i kort rotstavelse, följd av -ÍA-.
Av min undersökning i Arkiv IV, 141 ff. = P.-B:s
Beiträge XIV, 53 ff. torde hava framgått, att man i de
nordiska språken havt två i-omljudsperioder, en äldre och en
yngre. Under den förra värkades omljudet i och. med
förlusten av i, och under denna period förlorades i efter lång
rotstavelse (*dömiðö > dømpd). Härefter inträdde en period,
under hvilken intet i-omljud värkades, och under denna tid
avnöttes i efter kort rotstavelse (*täliðö > talpa). Under den
senare i-omljudsperioden åter värkades omljudet av ett
alltjämt kvarstående i (j) oberoende av rotstavelsens kvantitet
(*angill > engill, *lukill ;> lykill). Denna uppfattning synes
numera hava blivit antagen." Emellertid finnes ännu i
i-om-ljudsfrågan en eller annan punkt, som tarvar utredning.
För åtskilliga år sedan har Mahlow i en liten uppsats
"Der umlaut in altn. fastor» (Arkiv II, 148 ff.) framställt den
åsikten, att eftersom ultima-vokalen i */öfe skulle hava
bortfallit fore i»omljudsperiodens inträdande (uppsatsen skrevs
vid en tid, då man ännu antog blott en i-omljudsperiod),
omljudet såväl i fótr etc. som i betri etc. skulle hava värkats
av det efter konsonanten stående Æ, enligt den regeln, att ett
dylikt R alltid värkar i-omljud, oberoende av den vokal,
som en gång föregått detsamma. Denna Mahlows teori
ARKIV FOR XORDISK FILOLOGI VIII, KY FÖLJD IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
