Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Till uppkomsten av medial-märket -zt, -st i isländskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Språkhist. bidrag. 267
kalliz-pér kallizter (senare kalliøt per), kalliz-pit kalliztit
(senare kallizt pif). Även i andra och tredje sing, och pl.
av konjunkt. pres. och av indik. och konjunkt. pret. var
utvecklingen alldeles densamma: kalliz-pu blev kalliztu (senare
kallist pu) etc.; kallaftiz-fiu blev kallaftiøtu (senare kallafriøt
pu) etc. etc. Redan i Arkiv N. F. III, 342 f. har jag
framhållit, huru i isl. subjektet, och särskilt även personliga
Pronomina såsom subjekt, mycket ofta följde omedelbart efter
verbet, och den nyisl. imperativformen i medium utgör
härtill en god illustration. Carpenter: Grundriss der neuisl.
Grammatik s. 90 upptager såsom imperativformer för 2. sg.
blott láztu (av låta), lerstu (av berja) och kallastu (av kalla),
således uteslutande former med fastvuxet -pu (-tu). Från
andra och tredje personen i sing, och pl. överfördes på
ana-logisk väg -t även till den första, så att 1. sg. i stället för
kallað antog formen för 2. och 3. pers. i sg. kalladt, och 1.
pl. kgllumz förändrades till kpllurnzt.
På enahanda sätt utvecklades av medialmärket -s ett -si,
men när i den senare isl. -st blev enrådande (Specht anf.
skrift s. 26 anser, att uttalet -st genomförts omkring år
1450), så är detta yngre -st att uppfatta icke blott såsom
kvarstående från gammal tid, utan ock såsom utvecklat ur
ett äldre zt (d. v. s. -tsf) genom assimilation av ts till ss.
Riktigheten av den här givna förklaringen av
medialmärket zt, st bekräftas delvis därav, att (såsom redan Munch
och Unger: Norröna Sprogets grammatik § 127 och L.
Larsson: Studier över den stockholmska homilieboken s. 76
anmärkt och Specht i anf. skrift s. 20 utförligt visat) förlusten
av k i medialmärket zk och sk väsentligen sammanhänger
med tillfogandet av enklitiska ord, särskilt pronomina, till
verbalformen. Av iprask-pu blev genom förlust av k mellan
två konsonanter iprastu, av segsk-jbu blev segstu etc. Liksom
de pronominella orden i den älsta isl. vållade förlust av k i
medialmärket -zk, -sk, så att man fick -#, -s, så meddelade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
