Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Södermannalagens språk I. Ljudlära af Robert Larsson». Af Axel Kock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
382 Kock: Anmälan.
N. F. III5 303). Monografier över formläran hava dessutom
författats av K. T. Melin "Öfversikt af substantivens böjning i äldre
Västgötalagen" (1889) och av Siljestrand "Ordböjningen i Västmannalagen"
I-II (om substantiv, adjektiv, räkneord och pronomina), hvilken
skrift ännu icke fullbordats. Dessa nu anförda arbeten äro visserligen
av ganska olika värde, och man finner icke i dem alla några nya resultat
av större vikt, men det är alltid för den svenska språkforskningen
gagnande, att hvar och en av de älsta viktigare urkunderna
underkastas en grundlig grammatisk undersökning.
En sådan har B,. Larsson egnat språket i den omfångsrika och
viktiga handskrift, som Schlyter lagt till grund för sin upplaga av
Södermalmalagen. Vid sin granskning har förf. använt den av
Schlyter utgivna upplagan, men dock även jämfört denna med själva
urkunden. Såsom förf. själv framhåller, har denna jämförelse lemnat
ett nytt bevis för den utomordentliga noggrannhet, med hvilken
Schlyter gått till väga vid publicerandet av sin monumentala
lagsamling. De små inkonsekvenser eller förbiseenden, -som L. vid sin
förnyade granskning kunnat upptäcka, äro rena obetydligheter utan,
eller så gott som utan, betydelse till och med vid språkliga
undersökningar. L:s egen skrift utmärker sig genom noggranna uppgifter
och visar, att förf. har god kännedom om de nordiska språkens, och
särskilt svenskans, grammatiska literatur. Han meddelar
literatur-hänvisningar i rätt stor utsträckning, och i tvivelaktiga fall åtnöjer
han sig ofta med att referera de olika åsikterna utan att själv
bestämma sig för någon, en återhållsamhet i omdömet,, som synes mig
ingalunda böra klandras. Dock förekomma även undantag från denna
regel, då L. antagit en föga sannolik mening eller varit något snabb
i att förkasta en uppfattning, som dock torde vara värd erkännande.
I allmänhet kännetecknas emellertid avhandlingen av en berömvärd
försiktighet.
Förf. har så planlagt sitt arbete, att han utgår från skriften i
urkunden och redogör för hvilket eller hvilka ljudvärden hvarje
bokstav har, samt för de olika ljudens motsvarigheter på ett äldre
språkstadium. Uppgifterna om olika beteckningssätt för samma ljud äro
oftast mycket detaljerade. Så meddelas, för att anföra ett par
exempel, att tecknet c brukas i förbindelsen se framför guttural vokal
omkring 590 gånger samt i förbindelsen ser 30 gånger, under det att sk
anträffas fore guttural vokal 21 gånger, skr blott två gånger, nämligen
i orden skript och sJcræppu. Ordet hælst skrives med æ 15 gånger,
med e en gång; fcesta med æ 21 gånger, med e 10 gånger o. s. v.
Av f ö rf: s undersökning framgår, att ortografien icke är fullt
homogen i hela urkunden. Fastmer avviker ortografien i lagens
senare del i flera avseenden från den, som följes i förra delen, och
ofta eller oftast är det omkring s. 100 i Schlyters upplaga, som
gränsen finnes mellan de två skrivsätten. Så brukas e i rotstavelser
såsom tecken för urnord. e eller för kort <ø-ljud mast i förra delen; ie
tillhör lagens förra del, iæ huvudsakligen den senare; diftongen ey, ei
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
