Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En svensk Trojasaga från 1529 (Robert Geete)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 Geete: En svensk Trojasaga.
sällskapet", torde en redogörelse för den märkliga skriften,
hennes tillkomst, källa och litterära föregångare erbjuda något
intresse.
Att börja med är det en afgjord sak, att den här
ifrågavarande Trojasagans språk är svenska, om detta ock ej
blifvit oberördt af det starka danska inflytandet under den
period, då boken nedskrefs. Lika litet kan man sväfva i
ovisshet om handskriftens ålder, alldenstund tidpunkten för
hennes fullbordande är bestämd på dagen, ja på klockslaget,
därest man blott läser, hvad urkunden själf i denna sak
förmäler. Det heter nämligen där (hdskr. s. 317): "Ty öndsken
honom gåth for sith omak [som] thenna bok om wände och
lyktade sancti olauj dag arom äpter gudz byrd mdxxix rät
meddagx tid som kålfated stod oppå bordet om en torsdag",
- alltså torsdagen d. 29 juli 1529 kl. 12 midd.
Arwidssons gissning om handstilens högre ålder vederlägges alltså
af bokens eget intyg.
Innan vi nu öfvergå till en undersökning af den
svenska Trojasagans ställning till den öfriga Tröja-litteraturen,
torde en kort allmän öfverblick öfver denna senare vara
påkallad.
Bland de sagokretsar, som gifvit stoff åt antikens
diktning, har ingen blifvit behandlad med större förkärlek och
utvecklad i flere riktningar än sagan om Trojanska kriget.
I spetsen för den litteratur, som behandlar detta ämne, gå
de äldsta och härligaste minnesmärkena af grekisk
diktar-konst, de homeriska sångerna. Dessa sånger utgjorde den
källa, ur hvilken den grekiska epiken och dramatiken under
långa tider hemtade sitt material, ja ända ned till de
senbysantinska skaldernas dagar utgjorde de ett omtyckt ämne.
Samma förhållande gäller i afseende på den romerska
litteraturen. Redan den förste romerske skald, som, för så vidt
vi känna det, strängade sin lyra, näml. Livius Andronicus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
