Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Kort #-ljud. 65
inträtt i t. ex. fsv. brims bryms nysv. broms, fsv. brimsigna
brymsigna brømsigna.
I många ord kvarstår ^-ljudet i nysv., emedan det var
långt, när ljudlagen y > ö genomfördes. Isl. fsv. ry ma har
långt y-ljuå ännu i Gustav Iis Bibel (t. ex. ry mer l Sam.
bl. 49 s. 2); nu rymma. Ehuru Serenius oeh Sahlstedt skriva
rymma, upptaga de skryma (jmf. namnet på den isl. jätten
Skrýmir), nu skrymma. Äldre nysv. brukar skyma (nu skymma;
se s. 52). Att det fsv. adjektivet grymber kunde hava långt
y-ljuå, framgår av formen grymo i KL 409, 14: skriften
till-lämpar nämligen vokalbalansen 1). Det nysv. grym utgör
den normala motsvarigheten till fsv. grymber. Jämte grymber
har man emellertid i fsv. även havt grymber (hvilket kan
vara utveckladt av fsv. grimber, jmf. isl. grimmr)’, detta
framgår av fsv. grømber, kompar. grømare, grømheet, grømlika,
grømlikhet (beläggställen i Söderwalls ordbok), i hvilka ord
y på vanligt sätt övergått till ö. Ännu i äldre nysv.
användes gr öm; Lagerlööf yttrar nämligen under "De
Confu-sione literarum ö et y", att bland åtskilliga andra ord även
grym bör skrivas med y (Aksel Andersson: Om Johan
Salbergs Grammatica svetica s. 100).
I äldre nysv. förekommer ofta y i den till ömse
hörande ordgruppen. Serenius har ýmsa, ymsom, Lind och
Sahlstedt både ýmsa, ymsom och ömsa, ömsom, och ännu höres
någon gång ýmsa. Växlingen beror därpå, att man i
fornspråket havt ýmiss pl. ýmsir (av *ymisÍR enligt de i Arkiv
N. F. III, 354 samt 371 noten framställda reglerna),
hvarefter långt y inträngde även i kontraherade former. Ömsom
har alltså utvecklats ur fsv. ymsom; nysv% ymsom ur ymsom.
*) Denna kvantitet bekräftas i viss mån av stavningen grwmlikhet i
Birg. II, 293, 7, ty åtminstone på de närmast följande fyra sidorna brukas
w såsom vokaltecken blott för långt (ej för kort) tø-ljud, t. ex. i thw, liwdha,
diwr etc. (Med skrivningen M WnJcin [295, 24], hvilket ord börjar en ny
avdelning, är det en alldeles särskild omständighet; jmf. Kock: Fsv.
ljudlära I, 7).
ARKIV FÖR NORDISK FILOLOGI IX, NT FÖLJD V. * 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
