Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Behandlingen av fornsvenskt kort y-ljud och supradentalers invärkan på vokalisationen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Kock: Kort y-ljud.
Av fsv. lyghn, lygn och lyghnare, lygnare hava vi
däremot fått nysv. lögn, lögnare *), hvilket särskilt tarvar några
1 ord. Man finner redan i den älsta fsv. exempel, som visa,
att ljudförbindelsen glin t. ex. i vaghn, vagn genom gn
(guttural eller palatal betonad explosiva + n) övergått till ngn
(guttural eller palatal nasal + n). Emellertid äro orden
sägen, sägen (i uttrycket bära syn för sägen) och hugnad
upplysande för behandlingen av lyghn, lyghnare. Då isl. vagn,
motsvaras av nysv. vagn etc., skulle i$l. sggn motsvaras av nysv.
sägn, s.agn (med uttalet sängn, sängn), isl. *hiignapr (jmf. hugna]
av nysv. hungnad (skrivet hugnad]. Yi säga dock uteslutande
sägen, merendels sägen samt hugnad jämte hungnad. (Enligt
Lyttkens-Wulifs uttalsordbok uttalas så väl sägen pl. sägner
som sängn pl. sängner; dessutom även såjen). I
överensstämmelse härmed skrevs även i sen fsv. hughnadher,
angivande uttalet med guttural frikativa + n. Det är
påvärkan av närstående ord, som vållat, att dessa ord alljämt
uttalades med frikativa + n och uttalas med explosiva + n.
Ordet sæghia "säga" påvärkade sæghn, så att denna äldre
form alltjämt bibehölls (och sedan övergick till nysv. sägen]
vid sidan av den ljudlagsenliga utvecklingen sægn > sængn.
Sagha (saga] har vållat bevarandet av ^Ä-ljudet i saghn
(sägen; jmf. särskilt uttrycket bära syn för saga i st. f. för
sägen], och subst. hugher (hug) har övat inflytande på
hughnadher (hugnad) 2). På enahanda sätt hava orden liugha,
*) Det vore oberättigat att för dessa nysv. ord, med åberopande av got.
laugnjan "ljuga", analaugns "dold", antaga ett annat avljudsstadium, än för
fsv. lyghn, eftersom avljudsstadiet au icke synes annars ha påvisats inom
nordiska språk för denna ordgrupp.
2) Även behandlingen av det slutljudande -n i sæghn, saghn belyser
ordens historia. Efter den gutturala nasalen (i ugn [uttalat ungn], r agn, vagn,
gagn, hägn, dygn, agn} kvarstår i nysv. -n liksom efter l (aln, teln, moln)
och m (namn, hamn, famn, sömn, jämn), under det att -n efter de toiilösa
explo-sivorna (socken, öken, socken, tecken etc.; vatten, botten; gopen, vapen) samt
s (lösen och ny s [en]) övergått till -en. Förhållandet är detsamma i sägen,
sägen (sæghn, saghn) efter gh, under det att i sägn (sängn) -n kvarstår efter
den gutturala nasalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
