Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 Kock: ’Gramm, och etym. unders.
kultativt (ehuru mera sällan) låta fortis falla på förra
sam-mansättuingsleden av 13-16, eller ock så, att i relativt sen
tid dessa räkneord på analogisk väg någon gång erhållit
ändelsen -tian från 17-19.
I isl. och fsv. anträffas prentändi, prcentändi, hvilka
former Noreen i Altisl. Gramm.2 § 385 anm. vill förklara
ur en ursprungligare form *premtände, bildad av dat. prcem
+ tän-de. Det är dock, såsom mig synes, mycket osannolikt,
att man skulle hava utgått från en dativform för att bilda
ett dylikt ordinaltal. Detta prentändi (av en äldre form på
-mtándi) torde däremot bidraga till att förklara det hittills
outredda *) e-(æ-)lju.ået och det oförklarade tt i isl. fsv. pr ettan,
prcettän.
Jag föreslår nämligen att fatta prettän, prentändi på
följande sätt. I Fsv. ljudlära I, 154 har blivit visat, att
fsv. ättatän ombildats till ättartan efter ßugJiurtän, emedan
de voro de enda räkneorden på -tan med första
kompositionsleden tvåstavig. Då nu räkneordet "3" på germansk
ståndpunkt som bekant urspr, hade kort i-ljud (*prijiz; jmf. isl.
dat. jbrimr; got. prins, jbrim etc.), och då f ht. för 13
använder drizehan, ägs. ðnténe med (långt) £-ljud, så bör 13
även på nordiskt språk en gång hava hetat *pntän 2).
Liksom ättatän fick r från fiughurtän, så fick *prltän m från
fimtän, emedan dessa voro de enda räkneorden på -tan med
*) Noreens sammanställning (Altisl. gramm.2 § 114,2) av isl. þrettan
med fsv. þrér "tre" är obefogad. Den normala fsv. formen för nom. mask.
är þrír (= isl. fgutn. þnr), och biformen þrér har speciellt i fsv. på
analogisk väg fått e från ack. mask. þréa och nom. ack. fem. þrear, sedan i fsv.
e utvecklats ur 1\ se s. 157. I Arkiv N. F. II, 331 söker han förklara tt i
þrettan därav, att ordet fakultativt, fastän mera sällan och genom
analogi-påvärkan från 17-19, kunde hava akc. 1. Denna förklaring av tt i þrettan
synes mig emellertid vara otillfredsställande, ty då i detta räkneord akc. l
blott undantagsvis använts, är det osannolikt, att den skulle ha kunnat
alstra den både i isl. och fsv. normala formen þrettan, þrættän.
2) I fall formen en gång varit *þritán (jmf. de f ht. och ägs. formerna),
så förkortades 1 i *þrttän, när fortis föll på ultima,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
