Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grammatiska och etymologiska undersökningar i nordiska språk (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
148 Kock: Gramm, och etym. unders.
I överensstämmelse med här framställda regel förklarar
jag isl. togo, tugu (tugr), växelformer till tigr, tegr. Som
bekant hava de svenska tretti, fyrti, fämti etc. av þrīr-tighir
etc. akc. 1, och ultima har nu levissimus; i det äldre språket
har den ursprungligen havt svag semifortis, men denna
akcent torde ganska tidigt hava försvagats till infortis. I ack.
pl. hade man ursprungligen i fullt akcentuerad ställning fått
tiugu (tiogu) av tegu; jmf. fsv. tiughu. När detta tiugu
(tiogu) ingick juxtaposition: fim-tiugu, sex-tiugu etc., så hade,
liksom förhållandet var med fsv. fæmtighi etc., andra stavelsen
ursprungligen svag semifortis, men senare levissimus, och då
förlorades i i fimt(i)ugu [1]) etc. På samma sätt förklaras
tuttugu med fortis på första stavelsen i motsats till fsv.
tiughu "20" av *tutiúghu med fortis på senare kompositionsleden.
Vid denna senare akcentuering förlorades u i första
kompositionsleden, jmf. garazna > granni etc., och av t(u)tiúghu blev
(t)tiúghu. Nysvenskan bevarar alltjämt ett minne av att
räkneordet tjugu "20" ursprungligen utgjort senare
kompositionsleden av en sammansättning: ordet uttalas nämligen ännu i
dag dialektiskt med akc. 1 (tjúgu), liksom akc. 1 är den
normala på senare kompositionsleden, när denna har fortis
(ransáka etc.).
Jag tillägger några anmärkningar om ett par andra
skenbart oregelbundna utvecklingar av personnamn.
På runstenar förekomma ganska ofta personnamn med
"björn" till senare kompositionsled, hvilka i ultima sakna r,
t. ex. abiun, sibiun (Dybeck, föl. I, 4), uikbian (ib. 18; med
ia från gen. -biarnaR), stirbiun men birn (ib. 78). Från
Uppland möter i Sv. dipl. Fastbyon för Fastbyorn. Även
denna ljudutveckling rn > n(n) har försiggått i sådana
ställningar, där namnen saknade fortis (och senare kompositions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
