Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jenmäle (Adolf Noreen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122 Noreen: Jenmäle.
icke kann veta, vilken av dessa kasus här föreligger., ehuru ack.
synes mig troligare.
Yttrandet "Osvifr og Osyfr er ikke to forskellige ord" stödes
medelst en hänvisning till Kock, Arkiv VI, 20, ehuru jag just mot
Kocks enligt min mening icke fonolågiskt möjliga förklaring jort
den, som mig synes, evidänta sammanställningen Ósýfr= ägs. unsyfre,
ahd. unsübiri ’unsauber’, men Osuifr = úsuífr ’unfreundlich’. Vern
som har rätt, Kock äller jag, känn icke avjöras jenom något
maktspråk, utan dels jenom att anföra odisputabla eks, på den hittills
otillräckligt styrkta judövergång, som av K. antas,, dels jenom att
uppvisa, att samma personer, som buro namnet Osyfr, också
benämdes Osuifr. Dåck är icke ens denna sista omständighet fullt
bevisande, ty snarlika namn kunna sammanblandas, såsom då nu
för tiden en Magnus känn få heta vardagligt Manne, ehuru detta
ursprungligen är ’kurzname’ av Emanuel ock ännu vanligen så
användes.
S. 375 noten heter det: "For en enstavelsesform sJcvár haves
ikke et eneste sikkert bevis". Jo, Wadstein har (Fno. Horn.
ljudlära, s. 79, ett ställe som av mig siteras, ehuru res. icke tycks ha
sett äfter, vad det innehåller) påpekat skrivningarna (i flere olika
urkunder) sqvar, sqva, squa, där q tydligt anjer, att v, u hava
kon-sonantisk funksjon.
S. 376 visar sig res. icke ha reda på, vad man menar med en
"isolerad" form, då han nämligen jentemot Wadstein - som
ak-säpterat min åsikt, att e jenom ø-brytning blir io, vilket först jenom
inflytande från närstående farmer med ia utbytes mot ÍQ - erinrar
om, att No. Horn. tråts sitt konsekvänta io dåck har ett eks. på
ip, nämligen hicortum, ock med stöd härav tror sig mot W. kunna
vända dennes egna ord (i helt annat sammanhang): "Dylika mera
isolerade ordformer bevisa ju ensamma mera än massor af andra."
Alltså skall dat. pl. av hiarta vara en isolerad farm! Ock hiaortum
skall vara så beviskraftigt just därför, att denna skrivning
före-kåmmer blått en gång! Det är att inom gramatiken tillämpa dr
Stockmanns teori, att "den stærkeste, det er han, som står mest
alene."
Hiéraff (t.heiraf) har jag föreslagit att sjilja från føracTicke,
såsom res. s. 377 tror, på grund av dess i, ty regeln om
övergången från he- till hie-, som res. mot mig anför, har jag själv 6
rader högre upp på samma sida i min gram. framställt; utan jag
har jort det på grund av dess långa vokal. Att en farm héraff -
varav sedan hiéraff - funnits, är nämligen säkert. Senast har dess
tillvaro, t. ex. i Markus Skeggiasons Eiriksdrápa, framhållits av
Bråte i Arkiv IX, 130 ff., där han ock anför nya själ för
sammanställningen med heirat.
Påståendet contra Wadstein, att "hiortun en. hvat (Horn.
45, 14) er fejlagtig int erpunger et", kann man tämligen lätt
framställa, då man avtrycker täkststället så, som res. jort, ock det så-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
