Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk namnforskning (M. Lundgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 Lundgren: Namnforskning.
Ett sådant är det fno. namnet porivil. Ex. äro
pori-uill Røde Bog s. 12; Thorewyl DN. VIII, 412 (1469);
Tho-reuil VII? 508 (1501); H. Thoreuilson VII, 546 (1521); gen.
Thoreuudz VIII, 782 (1537); hit hör väl ock S. Torwilson
VIII, 484 (1514) äfvensom Saxos ThorviUus. Senare leden är
att sammanställa med isl. Vifill, fno. Wyuill DN. III, 555,
Saxos Wivillus (i Bråvalla-listan); jfr ock fsv. ortnamnen
Viuilstadhum, nu Villstads socken Smal., SD. V, 85 (1342)
och Wiuelstom, nu Väfvelsta i Södermani., SD. ns. II, 4
(1408), samt fty. Wibil. Riktigheten af denna
sammanställning bevisas af dat. porifli DN. X, 54 och 55 (1360; nom.
poriml) porifuil). Sedan kom visserligen dat. att bildas på
annat sätt: X, 152 (1449) träffas Toremli (nom. Toræuil).
Hit hör vidare det fsv. mansnamnet Ønder (t. ex. SD.
II, 443); ur fda. anför Nielsen Ønder, N. Øndæsun m. m.
Noreen, som Upps.-stud. 196 förklarar det såsom en sidoform
till isl. Eyvindr, jämför det med afseende på slutleden med
An-under’, lor-under. Sammanställningen med Eyvindr är
utan tvifvel riktig. För densamma talar den genitivform,
som ingår i M. Øndason SD. V, 482 (1345), O. Øndhason
SD. ns III, 328 (afskr.) samt ortnamnet Øndastadhum SD.
III, 582 (afskr.) *); jfr ock det nyss anförda danska ex.; det
isl. namnet har gen. på -ar. Sammanhanget är jag
emellertid mest benägen att fatta så, att det fsv. och fd. Ønder
direkt motsvarar Eyvindr äfven med afseende på slutleden.
Den form, som uppkommit genom bortfall af v, föreligger
faktiskt i de runstungna namnen auintr L. 600, ack. auint
L. 1173 m. m. (se Bugge i Runverser 122); jfr ock Oyndr
lungTii Jämtl. DN. III, 222, år 1349 (Öynder, samme man,
Sv. Riks-Arkivets Perg.-bref nr 8; Øuinðr lunge SD. V, 745,
Øndari lunga, lat. gen., V, 527). Slutligen torde i hafva
*) Dock förekommer äfven gen. Ønðz^ ehuru mig veterligt ej förr än
år 1399 (Styffe, Bidr. t. Skand. hist. 2: 94).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
