Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till nordisk namnforskning (M. Lundgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180- Lundgren: Namnforskning.
Men luris är icke det enda namnet på -is. SD, IV, 12
)1327) namnes en magister Canis, bosatt i Stockholm. Det
kunde tyckas ligga nära att här antaga en latinisering.
Emellertid torde - utom det att, mig veterligt, hunder ej
användes som egentligt namn - en dylik latinisering vara
något åtminstone ytterst sällsynt. Därtill kommer, att ett
nordiskt namn Kanis eljest kan uppvisas. Grrubb anför
nämligen ett Kaniss *), som han anser vara af danskt ursprung.
Sannolikt ingår detta namn i ortnamnet Canistom, nu
Kan-stad, Munktorp Västmanl., SD. ns. I, 378 (Kanistom ns. II,
770). Första leden kan jag ej med säkerhet förklara, men
vill påpeka, att den har sin motsvarighet i Canbiørn D.
Dalec. II, 220 (1534) och ack. kana L. 908; jfr Bugge
Arkiv II, 167.
Ännu ett namn bör här kanske komma i betraktande,
nämligen det af Grubb anförda Seliss, Zeliss. Dess första
led kan sammanställas med det i namn ingående saler (jfr
t. ex. Salmundus SD. I, 623), nysv. säl2), eller med adj. sæl,
ny s v. säll. Med afseende på den omljudda vokalen kan man
särskildt jämföra fno. Sæli, porgæir Scelison DN. III, 378.
Slutligen vill jag, om ock med tvekan, uttala den
förmodan, att det fsv. kvinnonamnet Gesa (se Sv. Landsm. X, 6)
bör sammanställas med det fty. Gervisa. Bortfallet af r
i namn på Ger- (t. ex. i fsv. Geuastus SD. III, 86) är
säkerligen mycket gammalt, då motsvarighet därtill finnes i
fno. (se t. ex. Gæilauylier Røde Bog 475, väl ock Gestæin
ib. s. 7). Genom bortfall af v äfvensom sammansmältning
af de likartade vokalerna e och i kan sedan Gevis(a) hafva
blifvit Gesa.
Ett motstycke till namnen på -is bildar i viss mån
*) ss torde vara att jämföra med det dubbla s i isl. viss och altså bero
på den assimilation med nom.-ändelsen, som fordom egt rum.
2) Kanske får i sådant fall det namn. som synes ingå i ortnamnet
Salista, nu Salsta, Öja Södermani., SD. IV, 667, anses som en sidoform.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
