Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälan av «Udvalg af Oldnordiske Skjaldekvad med anmærkninger ved Konráð Gíslason» (Theodor Hjelmqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmqvist: Anmälan. £^13
står att läsa i handskrifterna och hvad som beror på emendation.
Utan någon större svårighet kunde under texten hafva anmärkts,
när ändring i öfver lämnad läsart vidtagits.
Nu hänvisas man någon gång till ett äldre arbete af
Gislason, där skälen för en företagen ändring framläggas, men i Sk.
omtalas icke handskriftens läsart. Så har förf. i texten
(Holmgöngo-Berse, v. 8) upptagit viner i st. f. f r ændr uti versen:
Suurbæ viner aure.
Uti kommentaren hänvisas till Njála II, där ändringen
motiveras, men att en ändring skett, får man icke veta. Emellertid
är det osäkert, om här en ändring är nödviindig. Sievers
(Altger-manische Metrik, s. 118) tycks förorda att läsa f r ændr, en form,
som också fordras af en bekant vers i Ynglingatal. Gíslason hár
anmärkt, att Holmgöngo-Berse på ett annat ställe har f r ændr,
utan att en osammandragen form kan insättas. Antaget att friendr
ej kan läsas på det sistnämnda stället, är det väl icke mycket
besynnerligare, att Holmgöngo-Berse använder en äldre och en yngre
form af frændr, än att enligt Gíslason Sigvatr om hvarandra
begagnar lief r och hef er l).
Understundom stannar man i villrådighet, om en afvikelse
från den vanliga texten beror på emendation eller på sorgfälligare
pröfning af handskrifterna. Så t. ex. vid Holmgöngo-Berse, v. 25,
som Gíslason återger
Nú hef ek (en t ek tanna}.
Enligt Möbius är den handskriftliga läsarten tel i st. f. ték
(Kormaks Saga, s. 30). Kommentaren lämnar ingen upplysning. Egei l
Skallagríms sunr, v. 12 läses i Sk.
hagr brimrota gagra.
Enligt Finnur Jónsson (Egils Saga, s. 101, s. 370) har man här
att läsa brimrótar. V. 37 hos samme skald lyder i Sk.
at þrimraynes þjónar.
Enligt Finnur Jónsson (ibid., s. 139, s. 373) är prifreynis, som ej
omtalas af Gíslason, att insätta för þrimraynes. Åtskilliga andra
exempel skulle kunna anföras, hvilka man kunde åberopa som stöd
för den förut uttalade önskvärdheten af en utförligare text-kritisk
apparat.
Helt säkert skulle författaren själf ha fyllt det påpekade
behofvet, om han hunnit afsluta sitt verk.
I sin anmälan 2) af Sk. har D:r Falk anmärkt, att Gíslason
upptagit den af metriska skäl klandervärda versen:
því lief k hljótöndom3) heitet (Gunnlaugr Ormstunga, v. 11).
Den försvaras emellertid fullkomligt af t. ex. följande på samma
sätt byggda verser:
*) Jfr Finnur Jónssons Indledning, s. XV, s. XXII; Bugge säger:
"Hierbei leugne ich nicht, dass die skalden die ältere form behalten haben
können, nachdem die einsilbige form in der alltäglichen rede die einzig
gebräuchliche geworden war (Beitr. XV, 395). 2) S. 132. 3) Ist. f. det
enligt Falk bättre hljótum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
