Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 Kock: tf-omljudet,
ning i Horn. Ij. s. 152, 153, som jag i £7-omlj. kommit till den
meningen, att en art omljud föreligger i de fsv. systur, ymumaþer,
mylclu(m).
W:s nyss citerade yttrande i C7-omlj. s. 4 f. beträffande voro
är lika missledande.
Kedan i Arkiv N. F. I, 49 hade jag framställt följande ljudlag:
"i de nord. språken (isl. och fsv.) har ljudförbindelsen vä under
inflytande av ett i nästa stavelse följande u övergått till vö, ö
(d. v. s. isl. vo, i hvilken ljudförbindelse v på vanligt sätt förlorats
framför o)", och jag tillade: "Den här antagna ljudövergången vä
;> vö > ö framför u är ... icke i vanlig mening l) ett ^-omljud av
af\ Bland åtskilliga anf. st. meddelade exempel nämndes väru >
(v)öru (= isl. óro, sv. rörö). Då i fråga varande tidskriftshäfte
publicerades i juli 1888, hade jag, långt innan W. publicerat något
om ^-omljudsfrågan, således visat? att i sv. vorOj isl. oro samt i isl.
atvóru, þóþóru föreligger ett slags ^-omljud, men ej ett dylikt i
’Vanlig mening" 2). Det av W. nämnda fsv. h(w)oro är
etymologiskt identiskt med isl. (þóþ)óro.
Fore publicerandet av W:s Horn. Ij. hade jag havt tillfälle
fästa uppmärksamheten på ännu en företeelse i fsv., hvilken jag
med tvekan framställde såsom en med w-omljudet besläktad
Ijud-affektion, framkallad under medvärkan av ett kvarstående u. I
Arkiv N. P. II s. 32 noten nr III yttras:
"I Med.-Post. II står tre ggr laughumen (jmf. s. 272) i st. för
laghu-men (dat. pl. av lagfi). Jmf. härmed det i Diplomatariet N. S. I nr 831
(skrivet i. Norrköping år 1407) flera ggr mötande AugJimundasson,
Augh-mundzsson (eoh där aldrig skrivet Aghm-}, ehuru namnet annars heter
Agh-munder (fno. Agmundr). Har a i ljudförbindelsen agh} efterföljd av w,
dialektiskt övergått till au eller rönt en labial affektion, delvis jämförlig med
det yngre u-omljudet i isl.?3)"
Det är självklart att en författare är böjd att på en dylik
fråga giva ett jakande svar. I fråga varande tidskriftshäfte
publicerades i juli 1889.
Förr än W. publicerat något, hade således i de östnord,
språken konstaterats olika fall av vokallabialiseringar (ett slags
arter av ^-omljud), åstadkomna genom samvärkan av en vokalljudet
föregående konsonant och ett efterföljande kvarstående u, och
även hade en Ijudaffektion, delvis jämförlig med det yngre
^-om-ljudet i isl., blivit förmodad för fsv., när a efterföljdes så väl av
konsonantljudet gh som av kvarstående u (AgJimund >
Augh-mund etc.).
*) Först här kursiverat av mig.
2) För den här diskuterade frågan (huruvida jag "instämt" i W:s
mening) saknar det naturligtvis all betydelse, att W. (enligt hvad han
meddelar Horn. Ij. 65 noten) i en handskriven och i fil. seminariet i Uppsala
hösten 1887 ventilerad avhandling framställt en regel för behandlingen av
Way som. är besläktad med den av mig i Ark. N. F. I, 49 meddelade. W.
bodde då i Uppsala och jag i Lund.
3) Först här kursiverat av mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
