Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: í7-omljudet. 315
Lignell skrivet Trundbellii. Helt visst har *Tranemosse ombildats
till Tronemosse genom påvärkan av namnet på denna närliggande
ort, och att detta varit händelsen bekräftas därav, att man år 1557
(jmf. Lignell I, 20) i st. f. Tronemosse finner Trunemossefot, skrivet
med u, såsom ett bland landmärkena mellan Sverge och Norge;
jmf. den äldre skrivningen Trundbellii.
Till ytterligare belysning av de två senast diskuterade
ortnamnen påminner jag om att fsv. Tranukiol (Nordmarks härad,
Dal) år 1540 skrives Tranakijl (Styffe: Skand. under unionstiden
148), att fsv. Tranusiø nu heter Träns jo (Hjortberga, Småland,
Sv. dipl. IV, 811) o. s. v. Här hava vi den ljudlagsenliga
rotvokalen i fsv. namn på Tranu-.
Återstår byn Tröno i Dalarna. Huruvida detta ortnamn
sammanhänger med trana "spets, udd", är ovisst. Den år 1391
mötande skrivningen Throna (men samma år även Tröno) med
th-talar häremot, ehuru man, såsom W. nämner, finner exempel på
att ortnamn med etymologiskt berättigat t- stundom skrivas med
tJi-. Även W:s uppgift, att byn skulle ligga på en kil mellan två
vattendrag, är åtminstone diskutabel, att dömma av i fråga varande
vattendrags lopp enligt den mig tillgängliga kartan över
Dalarna. Men låt oss antaga, att namnet T(h)rona värkligen är
identiskt med trana "spets, udd"; hvad visar då detta? Jo, detta
strider just mot W:s egen ^-omljudshypotes och
harmonierar med mitt uttalande.
W:s huvudhypotes är, att ^-omljudet ljudlagsenligt uteblivit i
fsv. säghu etc. med kort rotstavelse., emedan i dylika ord ultima
hade "stark biton" (= stark levis). Men nu är just träna ett dylikt
ord, och i vissa bygder av Dalarna (Elvdalen) har man som bekant
ännu i dag i kortstaviga ord kvar den (fsv.) akcentuering, som
enligt W. skulle hindra omljudets inträdande.
Däremot har jag i Arkiv N. F. I, 97 noten (jmf. ovan s. 292)
anmärkt, att man "dialektiskt (.. . i vissa trakter av Norrland)" har
även det yngre ^-ornljudet, och anfört som exempel MJcu "haka",
sögu "saga" etc. (från Västerbotten). Med dessa är naturligtvis det
västerbottniska trönu "trana" (Rietz) fullt analogt, och som bekant
tillhör enligt Lundell: anf. arb. Dalarna de norrländska bygdemålens
område. I fall Tröno har omljud, så är det alltså fullkomligt i
sin ordning. Jag skall nedan framhålla, att omljudet i de
norrländska Jiöku etc. just står i samband med ordens kortstavighet -
en omständighet, som enligt W. tvärtom skulle hindra omljudets
inträdande.
I fall, såsom W. C/-omlj. 5 antar, skrivningen au i ortnamnet
laudhuby (i Uppland), som en gång förekommer i ett latinskt
diplom (Sv. dipl. III, 249), betecknar ljudet p, så kan detta
laudliu-(d. v. s. *lgdhu-) gen. av lapa med kort rotstavelse uppfattas
såsom en dialektisk form, likställig med de norrländska höku (av
haka) etc. Men det är högst tvivelaktigt, huruvida skrivningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
