Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: J7-omljudet. 325
Man frågar sig: finnas några spår i fsv. skrifter av den här
avhandlade dialektiska Ijudutveckliogen? Det är möjligt,, att de av
W. anförda och ovan s. 315, 309 diskuterade ortnamnen Trono (från
Dalarna) och Hørund (från Dalarna och Västmanland) höra hit,
eftersom dessa landskaps mål tillhöra den norrländska dialektgruppen.
Om det av W. från Uppland anförda och blott en gång anträffade
ortnamnet laudhuby (ovan s. 315) kan höra hit, är mycket osäkert.
Även de av W. nämnda skrivningarna gotabodh (ovan s. 311),
MrruJm (ovan s. 318), Ubsola (ovan s. 310) innehålla o (u) i
kort-staviga ord, och de hade således kunnat förklaras enligt den här
diskuterade ljudlagen. (Tilljämningsomljudet skulle i så fall snarast
ha uppstått i de enkla orden (ladhu > *lpdhu, lædhu etc.), och från
dem ha överförts till de sammansatta.) Men som ovan visats, äro
dessa skrivningar av så ytterligen problematiskt intresse för
om-ljudsläran, att de sakna all betydelse. Det av W. anförda ^iununt
förtjenar egentligen icke ens nämnas i detta sammanhang (se s.
320). Jag framhåller emellertid att, om ortnamnen Trøno, Hørund
(och? laudhuby) höra hit, de (som redan nämnt) äro att rubricera
under en ljudlag, som utgör raka motsatsen till W:s
oinljuds-hypotes, att omljudet skulle utebli just i stavelse, följd av "starkt
bitonig" stavelse.
* Det är mycket osäkert, huruvida fsv. har dialektiska spår av
sådana omljudda former som de finländska ladu etc., i synnerhet
därför att, så vitt jag vet, utvecklingen æ :> ä i dylika ord ej
uppvisats från något mål i Sverge. De fsv. exempel, som jag
antecknat, kunna kanske ha fått ä genom analogi-inflytande från andra
ord. Till frågans belysning anför jag emellertid de av mig
antecknade exemplen, då, så vitt jag vet, ee-ljudets förklaring i
följande ord alldeles icke diskuterats.
lædJior (MB. enligt Söderwalls ordb., pl. av laþa),
østralce-duby (Sv. dipl. V, 307) i Norunda härad i Uppland, nu Läby (se
registret; samma sida skrives vestr aladuby}. Ladhaby (1409) eller
Ladhuboo sokn (1422) i Ulleråkers härad i Uppland heter även nu
Läby (Styffe: Skandinavien under unionstiden 287); jmf. den
ovannämnda skrivningen laudhuby för ett uppländskt Ladhuby (nu Läby;
registret till Sv. dipl. III, 810). I Fårömålet heter "lada" lada
(Noreen i Sv. landsm. I, 332). Emellertid har fsv. jämte lapa även
ett mera sällsynt læþia "lada". Möjligheten av påvärkan från detta
ord (och från Icessa^) är väl ej utesluten.
Av sala förekommer i Yästmannalagen scelo 2 ggr och scelu
nian en gång (jmf. Schlyters glossar och Siljestrand: Ordböjningen
i Västmannalagen I, 153). Påvärkan från verbet scelia är möjlig.
stavelse med (urspr.) semifortis; jmf. hos Rietz det från Västerbotten anförda
margföllu (jmf. fsv. marghfaldoghet). Den starka levis och semifortis kunna
i dessa mål ha sammanfallit. Jag lemnar ock oavgjort, om möjligen omljud,
värkat av kvarstående M, dialektiskt inträtt under något annat förhållande
i något eller några mål. Enligt Tamm: Et. ob. 121 har dialektiskt ekiu
blivit ökiu-j annorlunda om ä. nysv. ökia i Ark. N. F. III, 46 not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
