Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346 Kock: CT-omljudet.
t. ex. Svarfhpfpi, run. suarthofþi (Dybeck fol. Stockholms län
nr 229).
7) Långiro (Trosa lantförsamling, Sörmland). Bantu 783 =
Liljegren 848; Boije i anf. arb. V, 145. Här läser man usurR (d. v. s.
QSUTR; se ovan s. 304, huru i detta namn, urspr. *AntswaruR)
om-ljudet i första stavelsen uppstått genom förlusten av w) men [fjaþur.
Enligt Bautil är första runan i ordet faþur utplånad, men
sammanhanget angiver alldeles otvetydigt läsningen faþur; Bautil har
nämligen: . .. auk : igialtr : au[k]: usurR : þaiR : rais[tu : stjain : þinsa .
at. suain . [fjaþur: sin.
8) Bro kyrka (Bro socken,, Bro härad, Uppland). Dybeck föl.
Uppland nr 1; Bautil 267 = Liljegren 312; Upplands forminnesföris
tidskr. I, 3 s. 20. Inskriften har uikika x uaurþr (d. v. s. [-vikinga-vprþr]-] {+vikinga-
vprþr]+} och aut (d. v. s. $nd) med omljud men salu ("själ"),
haku-naR (gen. av Häkun), asur (= fsv. personnamnet Assur), alla med
lång rotstavelse utan omljud. Redan Söderberg: ÍJ-omlj. s. 102
noten har framhållit denna stens vittnesbörd för den av honom
och mig hyllade omljudsteorien.
9) Skråmstad (Vadsunda socken, Håbo härad, Uppland). Dybeck
föl. Stockholms län nr 229; Bautil 327 - Liljegren 16. Inskriften
har suarthofþi (== isl. Svarthgfþi <c *-liafiufta) men alum (d. v. s.
alluni) *) med lång rotstavelse och utan omljud.
10) Skråmstad (Vadsunda socken, Håbo härad. Uppland). Liljegren
15; Upplands fornminnes-fören:s tidskr. I, l s. 34. Inskriften har
snart x häuf þa (jmf. suarthofþi å näst förut anförda sten och isl.
Svarthpfpi men även ovan om Lida-stenen) men däremot faþur.
11) Vilts forna gårdstomt (Balingsta socken, Hagunda härad,
Uppland). Enligt Liljegren 91 och Upplands fornminnes-förenrs tidskr.
I, 3 s. 16 har stenen olauf och suarthufþa men faþur. Å en av
Dybeck gjord och i Vitterhets-akademiens arkiv förvarad men, så
vitt jag vet, ej publicerad teckning av stenen skrives det andra
ordet suartaufþa, det tredje i\þur. Då sammanhanget otvetydigt
angiver, att ordet ’fader* avses (olauf. lit. raisa . stain . þina . iftir .
suartaufþa [suarthufþa] . ff þur [faþur]. sin . uk . iftir . þorþ . buruþur .
sin .), så är det otvivelaktigt, att uttalet faStur avsetts, vare sig att
j- står för Jf (jmf. ovan s. 319 fürf i st. f. ftUv)’), eller att stenen
har f^þur. Däremot med omljud olauf d. v. s. Öl^f (< *Anuläf>u).
Om suartaufþa jmf. näst föregående stenar.
12) Viksjö (Häggeby socken, Håbo härad, Uppland). Dybeck föl.
Uppland nr 25; Bautil 345 = Liljegren 53. Även här finner man
suarthaufþi rnen faþur; jmf. straxt ovan den andra Skråmstad-stenen.
13) Viksjö (Häggeby socken, Håbo härad, Uppland). Dybeck föl.
Uppland nr 23; Bautil 350 = Liljegren 51. Här finner man osur (om
*) Det å samma sten mötande onut angiver naturligtvis uttalet Anund
med nasalerat a. Som bekant användes runan ^f så väl för att angiva
nasalerat a som för att beteckna w-omljud av a»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
