Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar till läran om u-omljudet (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Kock: CT-omljudet.
ulwer; fsv. Fastulf, fd. Fastulw, jmf. det av Lundgren:
Personnamn anförda isl. Fostolfr; fd. Saxolfsthorp, Saxulstorp, jmf. det
av O. Nielsen anförda isl. Spxolfr.
Även isl. Qzurr men fsv. (normalt) Aszur, Aszor.
Jmf. beträffande denna sammanställning Söderberg: iJ-omli.
57 f., Kock: U-omlj. 27 f.
Kombinerat ^-omljud, värkat av kvarstående u tillsamman
med någon annan faktor, har inträtt även i sådana trakter, där
enkelt omljud, värkat av kvarstående ^, icke inträdde 1).
Om de olika fallen av kombinerat ^-omljud i fsv. rspr. se
ovan. Om swistur > systur; bikJciu > byJckiu etc. s. 289, 296. Om
wäru :> voro etc. s. 290, 298. Om hänum > honom etc. s. 291, 298.
Beträffande dialektiskt kombinerat ^-omljud i Aghmunder :>
Aughmunder etc. se s. 290, 300.
Tilljämnings-omljud har i norrländska och finländska
bygdemål inträtt i tranu > trænu etc.; se s. 322 ff. Om möjliga spår av
denna ljudlag i den fsv. literaturen se s. 325.
Vid uppställandet av regler för w-omljudet måste man
särskilja ord, i hvilka w följer omedelbart på rotvokalen, och ord
i hvilka rotvokalen skiljes från w genom en konsonant.
A. Den förra ordgruppen har behandlats på följande sätt.
1. När w förlorats, har följande regel tillämpats: föregående
lång vokal blir omljudd (t. ex. *sniw(i)R > isl. snýr "snöar");
föregående /kort vokal förblir oomljudd (t. ex. *ffiwin [jmf. got. þiwi]
;> isl. pir). Den olika behandlingen av vokalen förklaras därav,
att w i slutljud och framför konsonant förlorades tidigare, när
den omedelbart föregående vokalen var lång, annar den var kort.
Jag har egnat en särskild undersökning åt denna fråga i
Indo-germ. Forsch. V 2).
2. När w kvarstår, förblir vokalen oomljudd, t. ex. isl.
Hvar (tifar) "gudar".
B. Ord i hvilka rotvokalen skiljes från w genom en
mellan-stående konsonant.
I dylika ord har w värkat enkelt omljud under två olika
perioder. På samnordisk ståndpunkt värkades omljud i och med
förlusten av w, t. ex. ack. sg. isl. Apr, fsv. hør (tøa-stam). Senare
har i vissa trakter av norden omljud värkats av kvarstående w
*) Det är troligt, att i sådana bygder, där även det enkla w-omljudet
inträdde (ex. ack. pl. Tcnarru >. knprru) vissa slag av det kombinerade
w-omljudet (ex. ack. pl. spänu ;> sp g’nu ;> spónu) hade åtminstone börjat
inträda, förr än det yngre enkla omljudet värkades. Då t. ex. Ol. H. S. har
Jcnarru men spono (ack. pl.), isl. däremot knprru och spónu, så är det
sannolikt, att även isl. under någon period havt samtidigt Jcnarru och spónu
(eller åtminstone knarru och sp p’nu).
2) Ljudet hw (i got. saihwan etc.) förlorades intervokaliskt utan att
värka omljud: sea, lea (got. leihwari), nä- (got. nehwa), näinn, nær, pl. är
(got. ahwa). Vidr bortfall i slutljud eller framför konsonant synes hw ha
omljutt lång vokal (got. nehw: isl. no-) j men ej kort vokal vid bortfall i
slutljud (got. sahw: isl. sä; jmf. dock s. 322).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
