Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockhoff: Anmälan. 101
Arnamagnæanska Kommissionen i Dansk Antiqv. Tidskrift 1846—48,
s. 97 ff., samt Cod. AM. 927 4:o, innehållande en af J6n Sigurdsson
och Olafur Pálsson utförd beskrifning öfver en del af samlingen.
De fornisl. och fornno. handskrifterna hafva införlifvats med
Upsala Universitets bibliotek på skilda tider. De dyrbaraste af dem
förvärfvades med Magnus Gabriel De la Gardies donation 1669. Under
n:o R: 686 (sid. 33) få vi veta, att denna papp.-hs. af Olof den
heliges saga är en afskrift af den i Upsala-branden 1702 förkomna
DO: 3. Men om samlingen för öfrigt nu är fullständig, nämner ej
förf.; det hade dock varit af intresse att känna. De nu befintliga
hss. bära numren 4-7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, IB, 16, 17, 18, 21,
30—32, 41, BB. Alla sina fornisl. och fornno. hss. förvärfvade De la
Gardie genom köp af den bekante forskaren och samlaren Stephanus
Johannis Stephanius. Detta anser förf. pa goda skäl (sid. 1) gälla
äfven om "Upsala-Eddan" (DG: 11), ehuru ett slags tradition velat
räkna den till Rugmans manuskriptförvärf af àr 1661. I De la
Gardies ägo har också enligt förf. (sid. 41) befunnit sig den af
Stephanius skrifha R: 693, ehuru den ej medföljde De la Gardies
donation, utan först med Nordihska samlingen 1814 kom till Upsala
Universitet.
Bland den De la Gardieska samlingen finnas visserligen endast
några fa perg. hss. (n:o 4—7,8, 9, 10,11) — de enda fisl. o. fno. perg.
hss., som universitetsbiblioteket äger — men en del af dem äro
synnerligen viktiga. De hafva också länge varit uppmärksammade och äro
delvis utgifna. DG: 4—7, som utgör rester af tvä codices, är skrifven
omkring 12B0 med norsk ortografi och har bevisligen under skilda
tider tillhört norrmän. Utom ett fragment af Odd Munks Ola/s
saga Tryggvasonar (se Munch, Saga Olafs Konungs Tryggvasunar,
Christ. 1853) innehåller den öfversättningar, nämligen fragment af
Bzmphilus och Gcáathea, Dialog mellan "Æctra" och "Hugrekki",
Elis saga ok Rosamundu samt Strengleikar eäa LjoLtabök. Af dessa
äro alla utom dialogen utgifna (fragmentet af Pamphilus och Galathea
af Kölbing, Germ. XXIII, 129 ff., Elis saga af densamme, Heilbr.
1881, Strengleikar af Keyser och Unger, Christ. 1850). Särdeles
intressant är Elis-sagan. Den är öfversatt enligt eget vittnesbörd från
franska af abboten Robert pà konung Hakon Hakonssons befallning,
men dess originai har varit defekt i slutet. Denna öfversättning har
sedan bearbetats af någon isländing, som tilldiktat en afslutning !).
För öfrigt är Elis saga en af de fa rester, som nu finnas kvar, af i
Norge under 1200-talet öfversatta riddareromaner. De flästa kännas nu
endast genom öfversättningar till svensk vers, nämligen Ivents saga,
Flores saga ok Blanziflur, Hertig Fredrik af Normandie, eller
isländska bearbetningar, såsom de två förstnämda och några andra.
De öfriga perg.-hss. innehålla: DG: 8, I: en norsk afskrift af
Magnus Lagabœtirs landslag, Rettarbœtr af Håkon och Magnus, Far-
*) Se Klockhoff, Små bidrag till nord. lit. hist. under medeltiden,
Upsala 1880. Kölbing anser, att den isl. bearbetaren hämtat afslatningen ur
någon fornfransk handskrift, men detta är af flere skäl osannolikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
