Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beckman: 1700-talets svenska.
246
fornt Hof ock Heldmann1). Exemplen äro: barn, barnslig, flarn,
garn, quarn, skarn, varna, varnagél. Det enda obetecknade är
harnesk Kort vokal anges däremot i liktorn ock af forno ("si. ö");
marna sig ("öp. ffw) (varemot mornar strax nedanför med blott "öp.
a"); vargerning ("öp. e") samt tillsist tärning (1) — speltärning, 2)
av verbet tärna; jfr. nedan). Lång vokal anges i orna (av adj.
ören jfr. strax nedan) ock forning (av fora, "si. ö") samt anborne
("öp. ö"), slutligen tärning av tára. Även här kanna vi alltså med
isolerade former styrka ljudlagsenligheten av kort vokal. Med "si.
o" (såsom förut snarast — kort oji) betecknas dom ’chevillette’, forn,
horn, korn, kornig, orna vid, torn ’ardillon’, torn ’touV.
Följande torde kunna antecknas såsom resultat av denna
exkurs:
1) Framför rd, rl, rn har vokalen i starktonig stavelse under
vissa omständigheter ljudlagsenligt varit kort. Vilka dessa
omständigheter varit, låter sig ej i detalj bestämma;’ dock har a varit
långt framför rn.
2) Med avseende på beteckningen av vokalkvaliteten följer
Weste alldeles samma princip i hithörande ord som i andra med
2 konsonanter efter vokalen. Detta gör sannolikt, att han i
avseende på beteckningen av kvantiteten följt samma principer.
Överhuvud få vi konsekvens i hans transskriptionssystem endast genom
att anse, att rd, rl, rn av Weste betraktats som positionsbildande,
d. v. s. obetecknad vokal framför rd, rl, rn är i regel att anse
som kort (utom i de fall där närstående ord ha lång vokal).
3) Härav sluter jag vidare på redan anförda skäl, att Weste
värkligen haft rd, rl, rn, icke ~d, ~l, ~n.
Anm. 1. Till jämförelse må följande meddelas om Westes
beteckning av vokalens kvantitet ock kvalitet framför -7n. I de allra
ilasta fall betecknar han kvantiteten, som här i regel var lång. Så
anger han: "ä" i aln, valnöt, galnas, galning; "si. é" i telning;
"öp. ö" i molna, fcolna, förkolna; "å långt" i vålnad, vcttne; "u" i
btuna, mulna. Dessa exempel bevisa ytterligare att han framför 2
konsonanter ansåg sig böra beteckna kvantiteten, då den var lång,
samt vad beträffar e ock o kvaliteten, då den var sluten.
Undantagen häva icke regeln. Att han låter läsaren gissa kvantiteten i
målning, som uppföres under mala, är ej att undra på, knappast
heller de på fristående artiklar uppförda gulna, stelna. I nelna
anger han si. e", alltså med obetecknad kvantitet; detta är väl en
inkonsekvens eller ett tryckfel. Jfr. }>helslägt (si. ê)". Slutligen
återstå såsom obetecknade moln, mölnare, mjölnare (med hänvisning
till föreg.). Vad moln beträffar, så hade det enligt Kellgren a) kort
*) Då flertalet exempel hos såväl Hof som Heldmann ha -arn, så
betraktar jag bevisningen som fullständig endast för denna förbindelse.
*) Jfr. ovan § 7 slutet. Enl. Lvttkens-Wulff finnes ifrågavarande uttal
även i våra dagar. Ljungberg har lång vokal i aln, moln.
ABKIV FÖ* NORDISK MLOI.CMJI XI, MT VÖLJD VII.
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
