Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
Beckman: 1700-talets svenska.
def. m. gode, f. goda, n. goda.
Genit. indef. m. gods, f. gods, n. godis.
def. m. godes, f. ^oda*, n godas.
Plnr. nom. m. ^ade, f. goda, n. ^ode eller rättare goda.
Genit. m. <?0<fc*, f. godas, n. ^odes eller rättare godas.
Till de särskilda formerna äro följande anmärkningar att göra.
Nom. sg. mask. o. fem. obest. pä -er t. ex. en riker man "stär i
bibelen och psalmboken och allmänneligen är sä i tal wedertagit" ’);
vgm. har detta -er, vadan Hofs ord "allmänneligen" far fattas med
en viss reservation. Heldmann ock Sahlstedt meddela även, att
detta -er var i bruk, dock utan att yttra nägot om dess förhållande
till talspråket.
Nom. sg. neutr. av adj. pä -lig ha i obest. böjn. formen Aigit
jämte -ligt t. ex. ärligit, giörligit R. S. 863. I R. S. anser Hof de
längre formerna för de normala och använder dem regelbnndet i
sin text, ex.: offentéligit tal etc. I sina senare skrifter, t. ex. redan
i Anm. (1760) använder han dock ofta former på -ligt ock i Dial.
44 (samt Skald. 142) säger han, att numera wddligt, tydligt etc.
"magis placent".
Nom. sg. mask. av best. böjn. har redan nu i uppsv. talspr.
-a t. ex. den ärliga fnannen, den goda herren R. S. 338, 339, 349,
Dial. 56. Formen anses av Hof mindre soå, då den är i minoritet
ock skadar tydligheten, men den bör goakännas i vers, när rimmen
så fordra Skald. 142.
Nom. sg. nentr. av best. böjn. hade på denna tid i skrift rätt
ofta en form på -e t. ex. det vackre huset Hof tror sig dock aldrig
ha hört en sådan form i gott svenskt tal. — Best. böjn. ändas
genomgående på -e blott i komparativer såsom nyare, bättre,
snperla-tiver såsom lärdaste, vackraste, samt i regel participia t. ex. den
öfverklagade giärningen.
Ansättandet av -s i genitiver hos adjektivet anger ingen olikhet
mot vår tids språkbruk, enligt vilket det attributiva adjektivet
saknar kasusböjning. Det heter nämligen tin enda och kiära sons
välfärd R. S. 448.
Adjektivböjningen står alltså hos Hof i det hela på samma
ståndpunkt som i vårt språk, med ett spår av västgötsk påverkan
i singularändelsen -er ock genusåtskilnadens fullständigare
bibehållande. Kasusåtskilnad (nom. -e, ack. -a) eftersträvades bl. a. av
redaktörerna för 1734 års lag, men Hof opponerar sig stödd på
talspråket. Såsom föråldrade anges en mängd former av gamla
böjningssättet t. ex. ack. sg. mask. på -an ock obest. fem. på -a
samt enstaka såsom fem. gammul, plur. myckla R. S. 427. Vad
som föranlett Hof att i neutr. plur. upptaga en annan form än den
"rättare", vet jag ej, då han i en mängd andra punkter avvikit
från sin föregångare Sahlstedt2).
’) R. S. 365, jfr. Dial. 40. 2) Jfr. Sahlstedt 1747 s. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
