Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
Lind: Nord. personnamn.
äfter vartannat bär binamnen hinn spaJce, him heimske, Mm
aubge, hinn pruöe ock Öfara-Hr6e. Hakon jarl kallas HUtàar
iarl, btötiarl, hinn rike ock hinn Me, Olof den helige tillika Mm
digre ock Ölafr Haraldz son. Harald hårfagre har även
binamnen liifa ock Dqfraföstre. I hans egen saga i
Heims-kringla användes binamnet hårfagre på summa sju ställen;
överallt annars kallas han Haraldr konungr äller blott
Har-aldr. I den isländska sagan om porfrr hretia namnes denne
med binamnet på knappt ett tjugutal ställen, utan detsamma
på flera hundra. Jag har räknat till säkstio på de tio första
sidorna. Detta är endast exempel gripna ur högen. Har,
t. eks. i ett gammalt pärmebrev, en person först omnämts
med både för ock äfternamn, t. eks. Einarr Sveins san, så
namnes han i fortsättningen regelbundet blott med förnamnet,
aldrig såsom nu med äftemamnet. Att kalla en person Svensson
rätt ock slätt skulle helt säkert för de gamla nordborna ha
tett sig som en ren absurditet. Egentliga binamn kunna
däremot stundom användas fristående för att beteckna en person,
men detta är mast i poetisk stil ock jämförelsevis så
sällsynt, att det icke i minsta mån förmår rubba -den stora
huvudregeln, att i forntiden var dopnamnet det överordnade,
det egentliga namnet, äftemamnet blott ett löst bihang, en
tillfällig apposition till detta — således raka motsatsen till
förhållandet i nyare tider.
Lärorikt är att i detta sammanhang ge akt på det
nuvarande isländska namnskicket. På Island synes härutinnan
liksom i så mycket annat forntiden ännu sitta i orubbat bö.
Förnamnet är där fortfarande det avgjort dominerande. Vi
säga t. eks. Oislason, Vigfusson, men i isländingars mua
heta de Konrad, Gttfrbrandur. En isländsk bibliograf ordnar
isländska författare alfabetiskt äfter förnamn, icke äfter till»
namn. Kasusändelser läggas, liksom i forntiden, både till
för-ock äfternamn, icke till det senare ensamt. Det skulle vara
intressant att höra, hur en isländing placerar tonvikten, di
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
