Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 Kock: ET-omlj. i fnorskan.
omljudd vokal framför kvarstående u (afcrum, allum, fafrur
etc.), blott 2 exempel på omljudd vokal i dylik ställning,
nämligen nokot (1 gång), høfufr tiund (1 g.). Men då nokot
ej har «-, utan w-omljud, och då omljudet införts till hofuð
tiund från de synkoperade kasus hofåe etc. (jmf. även nedan
s. 147), så finnes i denna skrift intet enda undantag
från regeln, att kvarstående u ej värkar omljud *).
Det är emellertid sedan gammalt känt, att de fnorska
urkunderna genomfört w-omljudet i mycket olika
utsträckning. Under det att de nu anförda urkunderna i detta
avseende representera det älsta stadiet, övergår jag till vissa,
av W. icke uppmärksammade skrifter, som lära oss, att
i vissa fnorska bygder olika slag av kombinerat yngre
omljud av kort a genomförts (resp. delvis genomförts).
Men först en anmärkning av allmän art.
Det är en självklar sak, att det framför allt är
handskrifter med regelbunden ortografi, som äro upplysande för
frågor tillhörande ljudläran, ett förhållande som enligt min
uppfattning W. hvarken i sin senaste omljudsuppsats eller i
tidigare uppsatser, där han behandlat omljudet, tillbörligen
tagit hänsyn till.
När W. t. ex. i Uml. s. 18 f. meddelar, att Strengleikar
har allu(m) 21 ggr men ollu(m) 76 ggr, afrru(m) 4 ggr men
o&ruøn) 36 ggr, haf(<5)o(m) 10 ggr men hof(å)u(m) 33 ggr,
-banndutn 1 g. men (-Jbondum 2 g. etc, så är detta i själva
värket ytterst litet upplysande. Man får därigenom veta, att
skriften är ytterst inkonsekvent i bruket av omljud, samt att
den har oftare q än a framför kvarstående u. Men för att
övertygas därom behöver man ingalunda detta vidlyftiga sta-
*) Efter denna utredning ter sig W:s yttrande Uml. s. 47 noten i sin
rätta belysning: "Anderseits liefern die ältesten handschriften — auch wenn
man von den vielleicht etwas zweideutigen fällen von ngkkurr absieht —
ebenfalls keinen beweis dafür, dass ... in gewissen altnorwegisohen dialekten
der von nicht synkop. u bewirkte umlaut durchgängig gefehlt hätte."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
