- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Tolfte Bandet. Ny följd. Åttonde Bandet. 1896 /
140

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140 Kock: if-omlj. i fnorskan.

Däremot finner man i "En tale" icke något *fortalutn,
*piodgatu eller omvänt något *tolu, *gotu(r). Icke häller finnes
i skriften något annat inhemskt kompositum med a i senare
kompositionsleden, följt av u. Ett sådant är naturligtvis icke
det två ggr mötande ags. lånordet lof war dum: det har inforts
till i fråga varande dialekt efter den tid, då fortalum blivit
fortglum etc. Av vissa nedan behandlade skrifter bestyrkes
ytterligare den här påvisade ljudlagen.

I Arkiv N. F. I, 46 ff., VI, 342 har jag hävt tillfälle
visa, att i östnord. språk, där enkelt yngre ¾-omljud icke
genomförts, ett kombinerat yngre w-omljud värkats enligt
följande regel: efter det bilabiala w övergår långt a till p,
senare ö framför kvarstående u, t. ex. wäru > wgru > (w)öru.
Genom kombinerat yngre w-omljud har i nordiska språk i
blivit y, när det föregås av labial konsonant: miklum >
myk-lum, swistur > s(w)ystur etc. (HofFory).

Vår skrift har låtit kort a undergå kombinerat yngre
tt-omljud enligt härmed besläktade regler.

När m föregår a och u följer i nästa stavelse, har a
alltid omljutts till o: monnom, kenne monnom, villumonnom,
vmbodz monnom ’), morghom. Vi skola nedan se, att samma
kombinerade omljud genomförts även i vissa andra fno. skrifter.
Att värkligen monnom, morghom (morghum) varit skrivarens
uttalsformer, bekräftas ytterligare därav, att de upprepade
gånger förekomma omedelbart intill dativer med oomljutt a
i rotstavelsen, t. ex. allum monnom 4, 5; 23, 9; adrum
monnom 32, 27; j morghum stadum adrum 24, 12; med adrum
morghom dómum 27, 8.

När w föregår a och u följer i nästa stavelse, har även
a omljutts till u. Detta har inträffat i huorsuj huossu av äldre
huarsu. -4-ljudet i det en gång mötande suarum kan
förklaras av påvärkan från suar, mara etc. Då fodur kan hava

f) Komposita på -monnom kunna naturligtvis även förklaras liksom
fortolom etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:20:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1896/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free