Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kock: Fnord. språkforskning. 249
(Medeltidsordspråk I, Inl. s. 43, Kock i Tidskr. f. fil. K R
Ym, 298).
Även i andra fsv. skrifter kan man spåra en dialektisk
utveckling av ändeisens e till æ, hvarvid œ dock, som nämnt,
ej behöver representera alldeles samma ljud, som tecknet œ
gör i rotstavelser. Emellertid torde denna utveckling icke
alltid vara begränsad till ställningen efter dental (och
interdental). Så har äldre Yästg.-lagen ganska många exempel
på utveckling e ;> œ i ändelser. Hit höra sådana dat. sg.
som skoghœ, Jdostre\ epé etc, sådana 3 sg. pres. konj. som
bøtæ, porœ etc. Jag kan nämligen icke akceptera de av
Noreen i Arkiv N. F. IV, 180 framställda förslagen till
dylika formers förklaring.
III. Till frågan om vokalförlusten och omljudet i första
sammansättningsleden av komposita.
Bugge har i sin skrift "Bidrag til den ældste skaldedigtnings
historie" s. 8 ff., stödjande sig på delvis förut okända runurkunder
och nordiska namn i frankiska och iriska annaler, anfört exempel
på, att stamvokalerna i första kompositionsleden förlorades tidigare
än motsvarande ändelsevokaler i enkla ord, t. ex. förr i *g,sumund
;> psmund än i ack. sg. *wallu > vgll.
Det av Bugge meddelade materialet för spörsmålets
avgörande är icke stort, och särskilt, när fråga är om i-vokalen
(sal-hankum av *saK-, men pres. sg. sitiB), är det avgjort otillräckligt.
Härtill kommer, att de av honom framhållna och jämförda formerna
äro från skilda trakter, och man kan ingalunda vara viss på, att de
i fråga varande vokalerna förlorades samtidigt över hela Norden.
Det är t. o. m. möjligt, att smärre olikheter kunnat finnas i skilda
trakter beträffande ordningsföljden i vokalförlusten. Men detta
medgivet, göra dock de hos Bugge sammanställda formerna det —
åtminstone för närvarande — troligt, att oftast och under vissa
förhållanden u förlorades tidigare i en första kompositionsled (t. ex.
*psumund) än i motsvarande enkla ord (t. ex. ack. *g,su). Men om
så varit, talar naturligtvis sannolikheten för, att förhållandet varit
ett liknande med i — ehuru som nämnt de anförda exemplen
här äro otillräckliga —, så att t. ex. i förlorades förr i *Jcwänifang
•> Tcvänfang än i ack. sg. *kwäni ;> kvdn. Till följe härav bör
emellertid en förändring göras i den av mig (särskilt i Beitr. XV,
265) framställda ordningsföljden för förlusten av kompositas vo-
ABKIV FÖR NORDISK FILOLOGI XII, NT FÖLJD VIII.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
