- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
165

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - I. Till växlingen tt : t i isländskan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Slut- och midljudande h har som bekant över huvud
t förlorats i de nordiska literaturspråken. Det är uttryck av
denna allmänna tendens, då h i ljudförbindelsen ht förloras
t. ex. i *knêsböht och t. ex. i *prähtia(n). Troligen kvarstod
ht tills vidare i ord med fortis av typen £ähtau *àhta åtta,
och orsaken hvarför h förlorades blott i de förra
ordgrupperna, är lätt insedd. Ultima av *Jcnêsböht med semifortis
hade svagare exspirationstryck än penultima av *ähta med fortis,
och ljudförluster inträda som bekant lättast i relativt
oakcen-tuerade stavelser. I *prähtia(n) åter efterföljdes rotvokalen av
tre konsonanter; i *ähta däremot blott av två. Det är därför
naturligt, att h (som över huvud hade tendens att förloras)
bortföll i *prà(h)t{a med en mera svår-uttalbar
konsonantförbindelse, fastän det tills vidare kvarstod i *ähta. Först
senare har h förlorats i ord med fortis av typen *àhtay men
därvid tillgick så, att det assimilerades med £, så att man
fick åtta.

För övrigt är utvecklingen av *praht%a till *prätia (prœta)
att i viss mån jämföra med den senare tillämpade, av
Hof-fory i Arkiv II, 38 ff. framställda regeln, enligt hvilken i
isl. (de flästa) långa konsonantljud förkortas framför annan
konsonant. Enligt denna har t. ex., sedan *ahtilön blivit
*œttla, detta senare utvecklats till œtla.

I överensstämmelse med den av mig framställda regeln
har säkerligen ht övergått till t framför konsonant även i
följande ord, fastän de icke äro bevisande för regeln.
*Slàhtra-(jmf. got. slahari) har blivit slátr; *hlahtri- (eller *hlahtra-;
jmf. fht. hiahtar} got. Mahjari) har blivit hlátr; Hàhtra- (jmf.
Hoifory i Arkiv II, 38) látr "leie, sted, hvor nogen ligger";
urnord. pl. dóhtrÍR détr. HofFory anf. st. diskuterar dessa
ord och särskilt frågan, huruvida utvecklingen varit t. ex.
*slahtra > slätr omedelbart, eller *slahtra ;> *$Iättr > slätr.
Han stannar vid det senare alternativet. Att detta är
oriktigt, lära oss emellertid de anförda orden *prähtian > prœta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free