- Project Runeberg -  Arkiv for/för nordisk filologi / Trettonde Bandet. Ny följd. Nionde Bandet. 1897 /
180

(1882) With: Gustav Storm, Axel Kock, Erik Brate, Sophus Bugge, Gustaf Cederschiöld, Hjalmar Falk, Finnur Jónsson, Kristian Kålund, Nils Linder, Adolf Noreen, Gustav Storm, Ludvig F. A. Wimmer, Theodor Wisén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Studier i väst- och östnordisk grammatik (Axel Kock) - - V. Till uppkomsten av bestämda formens dat. pl. i de nordiska språken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Dessutom anträffas i sen fsv. tid, fastän jämförelsevi
sällan, två andra bildningstyper.

Man har ändeisen -omom (-umom). Till de förut kända
exemplen kan läggas ett ur Gregorius av Armenien (hskr.
från medlet av 1400-talet), nämligen mannomom (396, 16).
Enligt utgivaren är ändeisen -omom fullt utskriven. Detta
är av vikt därför, att de övriga exemplen på ändeisen -omom
hava den sista vokalen utmärkt med förkortningstecken.

Andeisen -omon förekommer några gånger. Ur
Gregorius av Armenien anför jag ett par ej förut anmärkta exempel:
landomon (401, 9), prestomon (395, 20) med ändeisen -omon
fullt utskriven. Dessutom möter præssomon 396, 25; men
då dess sista nasal betecknas med förkortningstecken, är det
ovisst, om det bör upplösas med n eller m.

Mycket olika sätt att förklara den fsv. normaltypen
bon-domin hava blivit framställda.

I Tidskr. f. fil. anf. st. har jag fattat den såsom
utgörande en förkortning av bondominom, hvilken mening väl
sedan gammalt hyllats av många. Emellertid har jag där
icke kunnat tillräckligt motivera, hvarför en dylik abnorm
förkortning inträtt.

Däremot tänker sig Noreen i Arkiv N. F. IV, 150 ff.
följande förklaring. Ett äldre *bonduminum blev
*bondum-num, sedan *bondummum, bondumum, hvarefter genom
dissi-milation bondumun (bondumin) uppstod. Denna uppfattning
akcepteras av Liden Bezz. Beitr. XXI, 110 noten 3.
Växlingen u : i i fsv. bondumun : bondumin, resp. utbytet av u
mot i i bondumun (så att därav normalformen bondumin
(bondomin) uppstod), synes Noreen själv finna "gåtfullt*. Han
föreslår emellertid två utvägar till gåtans lösning.

Enligt min uppfattning är ingendera antaglig.

Han tänker sig såsom en möjlighet, att -umin är att
återföra (icke egentligen på -uminum utan) på *-uminim,
"hvilket kunde vara bildat med samma pronominala dativ-

180 Kock: Väst- o. östnord. gramm.

Dessutom anträffas i sen fsv. tid, fastän jämförelsevi
sällan, två andra bildningstyper.

Man har ändeisen -omom (-umom). Till de förut kända
exemplen kan läggas ett ur Gregorius av Armenien (hskr.
från medlet av 1400-talet), nämligen mannomom (396, 16).
Enligt utgivaren är ändeisen -omom fullt utskriven. Detta
är av vikt därför, att de övriga exemplen på ändeisen -omom
hava den sista vokalen utmärkt med förkortningstecken.

Andeisen -omon förekommer några gånger. Ur
Gregorius av Armenien anför jag ett par ej förut anmärkta exempel:
landomon (401, 9), prestomon (395, 20) med ändeisen -omon
fullt utskriven. Dessutom möter præssomon 396, 25; men
då dess sista nasal betecknas med förkortningstecken, är det
ovisst, om det bör upplösas med n eller m.

Mycket olika sätt att förklara den fsv. normaltypen
bon-domin hava blivit framställda.

I Tidskr. f. fil. anf. st. har jag fattat den såsom
utgörande en förkortning av bondominom, hvilken mening väl
sedan gammalt hyllats av många. Emellertid har jag där
icke kunnat tillräckligt motivera, hvarför en dylik abnorm
förkortning inträtt.

Däremot tänker sig Noreen i Arkiv N. F. IV, 150 ff.
följande förklaring. Ett äldre *bonduminum blev
*bondum-num, sedan *bondummum, bondumum, hvarefter genom
dissi-milation bondumun (bondumin) uppstod. Denna uppfattning
akcepteras av Liden Bezz. Beitr. XXI, 110 noten 3.
Växlingen u : i i fsv. bondumun : bondumin, resp. utbytet av u
mot i i bondumun (så att därav normalformen bondumin
(bondomin) uppstod), synes Noreen själv finna "gåtfullt*. Han
föreslår emellertid två utvägar till gåtans lösning.

Enligt min uppfattning är ingendera antaglig.

Han tänker sig såsom en möjlighet, att -umin är att
återföra (icke egentligen på -uminum utan) på *-uminim,
"hvilket kunde vara bildat med samma pronominala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free