Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologiska bidrag (Elof Hellquist) - - 3. Sv. grissla 'Uria gryllé Lin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljudöfvergång varit möjlig, såsom kanske fallet varit med sv.
ripa : no. rypa, isl. rjúpa\ se Kock Sv. Landsm. IL 12: 6;
jfr dock (Liden och) Persson Wurzelerw. s. 194 not 1. Ej
heller kan förhållandet mellan fsv. prizker, nsv. tredsk och
fsv. pryzker, isl. prjózkr tjäna som stöd för antagandet, att
en Ijudlig öfvergång af y till i egt rum i fogelnamnet grissla,
då i dessa ord sannolikt s. k. rotvariation föreligger; jfr no.
tretsk\ se Noreen Urg. Lautl. ss. 68, 204.
Med afseende på utvecklingen af -i/- :> -¾/-, resp.
-//-må exempelvis erinras om fsv. nœtla, sv. dial. nättia, nalla
och sv. nässla, fsv. vatle, sv. dial. vattle, valle och sv.
vassle, vassla. Om behandlingen af fsv. ti se Kock Arkiv
VI. 45 ff.
Grisslan har enligt Holmgren Skandinaviens foglar a.
1021 "sitt förnämsta tillhåll bland stenörar och skrofliga
klippor vid hafsku8terna och vid öar och klippor i
skärgårdarna".
Det synes mig alltså icke vara något tvifvel
underkastad^ att ordet är en afledning med /-suffix af ett
fornnordiskt *griút, motsvarande fsv. och sv. (dial.) gryt n. ’sten,
stenar, stenrös’ (= isl. grjót n. ’sten’, fsax. griot, ags. gréot,
fht. grioz, nht. gries), hvilket som bekant ingår som
beståndsdel i många sv. ortnamn och hvaraf för öfrigt sv. gryta
(eg. stenkärl) är bildadt. Om ordet se vidare Rietz s. 216.
— Fogeln har sålunda fått namn med hänsyn till
beskaffenheten af sin vanliga uppehållsort.
Beträffande bildningssättet är ordet närmast att jämföra
med det af förf. Ark. VII. 149 anförda isl. foimell WP ;
brim ’bränning’ (men icke direkt med de s. 147 ff.
behandlade diminutiverna, sådana som isl. hyndia, kusle, mysla,
yrmlor, gda. dulle osv.). Växling af stark och svag form är,
såsom synes af de å anf. st. meddelade exempelsamlingarna,
synnerligen vanlig bland de nordiska l-afledningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
