Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Etymologiska bidrag (Elof Hellquist) - - 4. Sv. dial. åma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om afledningarna af Ý ghra ’spitz, borstig sein’ (se t. ex.
Kluge Et. Wbch under Grat, förf. Etym. Bemerk, s. VU).
Utbildningen med rø-suffix är icke enastående bland
af-läggen af denna rot. Sannolikt med rätta för Tamm Etym.
ordb. (under ag) till densamma det i sv. dial. förekommande
åm[1], liksom ag en benämning på Cladium Mariscus, ett
halfgräs med sträfva och taggiga blad. Osäkert är däremot,
om ordet ag själft bör återföras på samma rot; se härom
Sv. Akademiens Ordbok. — En annan bildning med m ur
Ý ak antages ganska allmänt föreligga i sskr. ágman m. ’sten;
himmel’ och gr. ànjucov ’städ; åskvigg’.
Från detta åma måste, synes mig, afgjordt skiljas de sv.
och no. dialektformerna med l i stammen, såsom sv. *alma
(ungefär åma, dalm.) m. fl., no. ølme (Aasen), alrne och œlme
(Ross), hvilka sistnämnda ord Aasen och Ross föra till aama.
Ett försök till förklaring af dessa former har framställts af
Bugge hos Noreen Ordlista öfver dalmålet s. 8 (Sv. Landsm.
IV. 2). På grund af dalm. *alva och några nära
besläktade utomnordiska ord anser B. *alma etymologiskt
sammanhänga med det mytiska isl. alfr, möjligen utveckladt ur
*almna <r *alfna, gen. pl. af älva. Om det ofvan anförda
åmmblest säger B., att det "hörer, skjönt ikke umiddelbart,
sammen med no. dial. subst. elveblåster, alvgusC Jag vet
icke, om prof. Bugge härmed åsyftar ett etymologiskt
sammanhang mellan dessa ord[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
