Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Fyrunga-Indskriften (Sophus Bugge)
- Till frågan om omljudet och den isländska akcentueringen (Axel Kock)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ligeledes takker jeg mine Kolleger Professorerne O.
Rygh og Alf Torp, med hvem jeg har diskuteret Indskriften.
Oktober og December 1896.
Sophus Bugge.
*
Till frågan om omljudet och den isländska
akcentueringen.
Docenten Elis Wadstein har ännu en gäng tagit till orda i
diskussionen av omljudsfrägorna. I höstas utsände han nämligen
en liten uppsats pä 2 */a sida med titeln "Till omljudsfrågan",
hvilken enligt sidrubrikerna utgör särtryck (s. 9—11) av
"Språk-vetenskapliga sällskapets [i Uppsala] förhandlingar 1894—97".
I denna uppsats berör han alldeles icke omljudslärans
huvudfråga, d. v. s. huruvida man hävt eller icke hävt två
om-ljudsperioder, liksom han icke häller i sitt näst föregående inlägg
i omljuds-diskussionen "Der uralaut von a bei nicht synkopiertem
u im altnorw." yttrade sig därom.
I uppsatsen "Till om ljudsfrågan" är det blott en enda
speciell punkt av relativt underordnad vikt, som han diskuterar;
han söker nämligen att med hjälp av den akcentuering, som han
menar användas i nyisl., stödja den av honom redan förut omfattade
hypotesen, enligt hvilken ett i semifortis-stavelse stående ljud icke
skulle verka omljud.
Icke häller i denna relativt mindre viktiga, men dock
ingalunda oviktiga, punkt kan jag giva W. rätt. Emellertid skulle jag
väl knappast hava bemött hans uppsats, om han icke däri angripit
Dr. Finnur Jonsson, tillsammans med hvilken jag förut undersökt
den nyisl. akcentueringen (Ark. N. F. VI, 328)
Frågan gäller akcentueringen av de nyisl. orden Rbgnvaldur,
Ögmundur, öndvegi, öndveräur, öfund.
W. hade i Fornnorska horn.-bokens ljudlära s. 145 f. (och
annorstädes) framställt det påståendet, att ett i semifortis-stavelse
stående ljud icke skulle verka omljud.
Jag bestred i Sv. landsm. XII nr. 7 s. 25 ff., Beitr. XVIII,
459 f. samt Ark. N. F. VI, 327 ff. (och bestrider fortfarande) denna
hypotes, och jag framhöll anf. st. särskilt de nämnda nyisl. orden
Rögnvaldur etc. såsom ett rollgiltigt bevis emot densamma. Dessa
nyisl. ord hava nämligen enligt Dr. Finnur Jonssons och min
gemensamma undersökning av hans nyisl. uttal alltjämt
semi-fortis på andra stavelsen (Rö’gnvaldur etc.), anf. st.; icke desto
mindre ha de omljud, verkat av andra stavelsens v, resp. u: alltså
har ett i semifortis-stavelse stående ljud verkat omljud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 02:21:00 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/anf/1897/0372.html
