Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 Hellquist: Nord. verb på -Je, 4, ~r, -s, 4.
Af no. dutta ’pyssla’ •— på -Z: dutla ’(små)pyssla’ Boss.
Af isl. adj. dýrr osv.; jfr ags. dýran ’ehren, preisen’, dyrsian
’preisen, rühmen’,
p& -k: isl. dyrka, fsv. dyrka (dørka), sv. dyrka ’göra dyr;
forhärliga; ära, tillbedja m. m.’; no. äfven intr.: ’blifva dyrare’
Boss. — Nom. dev.: sydsv. o. da. diall. dyrk(j)e f. ’dyr tid’ Rz.
Af no. døma ’draga slatsatser’ — på 4: dømta ds. Aa.
Af sv. diall. döska ’dröna’ — på -Z: döskla ’söla’ VII ÖM.
Af no. eggja ’ägga’
på -Z: eg(g)la ’börja kifvas, upphetsa, förnärma’ Aa., ’ägga’
Boss.
på -s: eg sa ’ägga, upphetsa; galoppera’ Boss, sv. diall.
äxa intr.’ o. tr. ’upphetsa, gräla’ Bz, jfr Ihre Dial.-lex. — Norn.
dev.: egse n. ’uppbrusning, galopp’ Aa., Boss.
Af no. eikja ’ihållande 1. idkeligen plåga genom motsägelser
o. d.’ — på -Z: eikla (ekkla), sv. (hvard.) äckla med ung. samma
beb. Ordet bör, om denna sammanställning är riktig, ej förväxlas
med det af äckel ’nausea’ afledda, från ty. lånade verbet,
motsvarande ty. ekeln, tili hvilket det vanligen folketymologiskt ansluter sig.
Af isl. räkneordet einn ’en’ — på -k: einka ’utvälja en af
flera’ Fr.2; möjligen dock till einka, oböjl. adj.
Af no. eira ’blifva ärgig’ (: isl. eir n. koppar)
på -k: eirka ds. Aa., Boss. — Nom. dev.: eirk m. (o.
n.) ’ärg’.
Af isl. eisa ’fara våldsamt fram’ — på -k: (möjligen ett)
*eiska, hvaraf ytterligare på -r: isl., no. eiskra ’fnysa, rasa’ Fr.2,
Boss; jfr med afseende på bildningssättet isl. hviskra.
[Om isl. elta se under al-, om msa, enta under anna]
[Isl., no., fsv. (Kock), sv. diall. erta (ärta) ’reta’ är sannolikt att
med Persson Wurzelerw. s. 36 sammanställa med sskr. ardáyati ’macht
zerstieben, erschüttert, bedrängt, verletzt’ och hör sålunda hvarken
till sv. diall. erra(s), da. erre eller till no. erga ’reta, göra vred’].
Af adj. fal ’till salu1, jfr fsv., sv. diall. fala ’vilja köpa,
bjuda på’, — på -k: fsv. falka ’bjuda ut’, sv. (diall.) falka (på 1.
efter) ’vilja köpa, bjuda på; sikta, måtta, araa’ Bz; i bet. ’stadigt
eftertrakta’ numera ofta associeradt med falk, se Norelius Sv.
landsm. II. lxxxvx, Noreen Sv. landsm. VI. 5: 10, Tamm Et. ordb.
Af isl. falma ’blifva förskräckt’, se Fr.2,
på 4: felmta ’vara rädd, förskräckt’ Fr.2 — Nom. dev.:
félmtr m. ’skräck’ Fr.2
[Om famla se s. 17]
Af fnord. fånga — fsv. fænga
på 4: no. fangla ’omfamna’ Aa.
på 4: no. fengta ’insamla, sammanskrapa’ Aa., sv. diall.
fängta ’ifrigt eftersträfva; hämta, insamla m. m.\ se Bz s. 175.
Af fsv. fara ’frukta’ — på -k\ sv. diall. farka ’befara, frukta’ Bz.
Af isl. adj. fått, neutr. till fár ’paucus’, motsvarande sv. få,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
