Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 Hellquist: Nord. verb på -k, 4, -r, -s, 4.
på -£(?): fjälla (<: *fjätlä) ’springa med korta steg’ VII
ÖM s. 16. - Häraf på s: fjälsa ’gå raskt’ VII ÖM s. 9.
Af id. flå (< *flahan)
på 4: isl., no. fletta ’flå’; se for öfrigt Pr.a, Aa., Ross,
enligt hvad jag i Ark. VII. 56 framhållit, af *flét(t)a <c*flahatjan\ jfr
sletta. — Nom. dev.: no. fletta f. (: v. fletta = det likbetydande och
rotbesläktade sv. flänga, da. Flenge: v. flänga ’flå, rifva af); äfven
’rask, driftig karl’, se Boss.
Af sv. diall. flaga ’fladdra’
på -r: (isl. flQgra), no. o. sv. diall. flägta, da. flagrex)
’fladdra, flaxa, fläkta’, motsvarande fht. flagardn ’volitare.’ Sv. diall.
flågra (Rz s. 150) är kanske att direkt ställa till fht. flogarón. —
Nom. dev.: sv. diall. flagr a ’flädermus’ Rz.
Af germ. stammen flak- i isl., no., sv. diall. fläka, se Fr.a,
Aa., Ross, Rz,
på -s: no. fläksa Ross, av. flaxa. — Nom. dev.: no. fluks
n. abstr.; m., -a f., sv. flaxer m., nom. ag.
på 4: (fsv. o.) nsv. fläkta, se Tamm Fon. kännet. s. 31, Et.
ordb. — Nom. dev.: fsv. flækter m. ’redskap att fläkta med’, sv.
fläkt m. ’vanna\ fläktd f. ds.
Anm. 1. Isl. fløkta (eller flQktaTj ’fladdra, flaxa, flacka’, no.
fløkta se Ross (jfr sv. diall. flogta Rz s. 150, no. flägta Aa., Ross)
är möjligen = fht. flogezen, vlokzen ’flattern, schimmern’; i alla
händelser icke att direkt sammanställa med fläkta; jfr äfven Tamm
Et. ordb.
Anm. 2. I isl. flpkra, no. flakra ’flacka 1. svärma omkring’,
fsv. flackra ’sväfva’, motsvarande meng, flakeren ’volitare’, tillhör
r-et sannolikt den till grund liggande nominalstammen, bgs.flacor
’fliegend, flatternd’; jfr med afseende på dylika adjektiv Kluge
Nom. Stainmb. § 196.
Af sv. flacka (si. m. föreg.) — på -$: sv. diall. flacksa ds. Rz.
Af en stam flarn- — på 4: ä. nsv., sv. flämta (estl.-sv. diall.
flämt) ’svagt 1. häftigt draga efter andan; äfven om ljuslåga,
eldsken o. d.: svagt fladdra o. d.’ (jfr med afseende på bildning och
härledning Tamm Et. ordb. under flämta, flåsa), i den sistnämnda
betydelsen har möjligen anslutning egt rum till v. flamma.
Af sv. diall. flana ’vara ostadig; vara glädtig på ett
opassande sätt’ (hvaraf nom. dev. flane m., -a f., se Rz), jfr no. flana
’fara blindt åstad’,
på k: sv. diall. flanka ’flacka’ Rz, VII PPm. — Nom. dev.:
flanker m. ag. Rz.
på -s: sv. diall. flansa ’bete sig vårdslöst’ Rz. — Nom.
dev.: flansa f. nom. ag. Rz.
l) Det da. ordet kan ock vara identiskt med fsv. flakra. Möjligen
innefattas i detsamma två ursprungligen skilda ord; jfr Jessen Et. Ordb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
