Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om nordiska verb på suffixalt -k, -l, -r, -s och -t samt af dem bildade nomina (Elof Hellquist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellquist: Nord. verb på -k, 4, -r, -s, 4. 35
Ross. Y. liugsa fattas arven såsom afledt af den s-stam, som man
då anser föreligga i no. hugs n. o. adj. hugse; jfr Ark. VII. 159.
Af stammen huJc- (i sv., no. huka, mht. hüchen, ty. hocken
’sich ducken, kauern’)
på 4: no. hukla ’krypa ihop af köld’. — Nom. dev.: adj.
huklcn Ross.
på -r: hukra ds. Aa., Ross, sv. diall. ’darra af köld’ Rz
s. 269, jfr isl. hokra ’krypa’.
Af no. hula ’luta kroppen o. mödosamt släpa m. m.’ se Ross,
sv. diall. ’gå lutad’
på -$: no. hulsa ’lyfta upp med möda o. d.’ se Ross. —
Nom. dev.: adj. hulsen Ross.
Af sv. hum m. (eller i diall. äfven n.) ’otydlig föreställning,
misstanke o. d.’, se Rz, jfr v. humma ’misstänka, gissa, tala i
tysthet om ngt’,
på -£(?): no. hymta ’yttra en formodan, leda tanken på
ngt’ Aa., Ross. — Nom. dev.: no. o. sv. diall. hymt m. abstr.
Ross, Rz.
Af no. huma ’stå rådlös o. famlande’
på 4: humla ’famla, tala otydligt ("gumle")’ Ross. — Nom.
dev.: humla f. nom. ag.
på s: humsa ds.
på 4: humta ’uttala sig obestämdt’ Ross.
Anm. Afljudsformer äro väl: no. hamla ’famla, arbeta
mödosamt’, sv. diall. ’famla, bära sig tölpigt åt’; hamsa ’tugga
mödosamt o. långsamt’.
Af sv. diall. humma ’säga hum’ Rz, da. diall. humme ’gnägga,
jfr ty. hummen ’summen’,
på -/: no. humla ’gnägga’.
på -r: no., sv. diall. humra ds., da. diall. humre ’småle’
Feilberg.
på -s: no. humsa ds., äfven ’säga hum’, jfr ä. da. humse9 ty.
humsen ’summen’. — Häraf ytterligare utvidgadt: no. humstra ’ds.
som humsa* Ross.
Af sv. hund ’canis’ — på -s: sv. (diall.) hunsa (ofta med till,
upp) ’snäsa; gå illa åt, aga, hålla efter’, eg. ’behandla ngn som en
hund’; jfr nht. hunteen ds., som formellt motsvarar bildningarna
på -atjan.
Af no. hunta ’söla’ Ross — på -r: huntra ds. Aa.
Af isl. hvarf a ’röra sig, vara i rörelse’ = fht. hwarlön, fsäx.
hwartón ’umherstreifen’ — på 4: isl. hvarfla ’röra sig hit o. dit’
Fr.2, möjligen = no. varla ’fara hit o. dit’ Ross.
Af germ. stammen hwert- i isl. hverfa, got. hwairban, fsax.
hwërtian osv. ’vända sig’
på 4: isl. hvirfla (hvirla) ’utbreda, om hö’ Fr.2, no. kvirvla
(kve-) ds. Aa.; sv. virfla intr.; sv. diall. *hvirla ’yra; vara
vimmel-kautig; vanka af och an; fira vilse’ Rz; jfr eng. whirl Vända sig’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
